Om att sälja sig (mer eller mindre gratis =)

Boken!

Det är tänkt att textdelen av boken ska vara klar till första maj. LOL. LOl lol lol lol.

Den stora utmaningen just nu är att skriva en säljande text om eländet. En såndäringa marknadsföringspryl. Precis som LouiseP som ska ges ut på samma förlag (och har dessutom ett fastställt utgivningsdatum =) har jag problem med det.

Alltså, det är verkligen inte en jantegrej, för jag vet vad jag är bra på, och jag pratar gärna om det. Det är det att det är inte jag som ska säljas, det är min bok. Och dessutom... dessutom är det inte MIG boken ska säljas till.

I och för sig, om man lyckas kränga den till mig, skulle man lyckas med vem som helst. I mina öron låter "bok baserad på blogg, som handlar om en ung kaxig tjej som på ett underhållande sätt skriver om telefonsex" väldigt suspekt, och för att jag skulle köpa den skulle marknadsföringen och recensenterna behöva övertyga mig om att boken har kvaliteter utöver det eventuella sensationsvärdet.

Å andra sidan har jag någon sorts sunt förnuft som viskar att "sex" + "ung kaxig tjej" + "roligt" är för de flesta kodord som man köper boken för, inte trots.

Så här sitter altså lilla jag, och ska försöka skriva någonting som träffar båda potentiella målgrupperna, och dessutom är sant, och dessutom inte låter helt blasé. Jag får ju inte skriva "Alltså, kom igen, det här är typ lättläst och roligt och sex och ungkaxig, men jag lovar, det är betydligt mycket mer välskrivet än vad man kan förvänta sig av en blok och så är det jävligt snygga bilder".

Herregud, jag har aldrig ens lyckats prestera ett vettigt "personligt brev" (ni vet, sånt man skickar med sin CV), för jag klarar inte av att skriva att jag gillar utmaningar och många järn i elden och jobba i team utan att börja skratta.

Jaja, jag snickrar väl ihop någonting. Det är ju inte det att boken är dålig, för den kommer bli riktigt bra, utan... Ja, hur skriver man så att det inte låter urtöntigt?

Rolit!

Jag jobbar fortfarande, men det har liksom inte hänt nåt nytt och spännande på sistone. Eller jo. en kompis till en kompis sökte jobb som telehora och jag hjälpte henne med kontakterna. Vi addade varann på MSN och connectade typ direkt. Gemensama intressen och attityder. Bra grejor. Cool tjej. I alla fall, det vackra är att jag numera har någon att snacka jobbiga kunder med, och hon FÖRSTÅR mig. Dessutom kan man ge varandra råd och utbyta idéer. Tänk om jag hade någon att prata med när jag började jobba? Då hade jag kanske inte börjat blogga!

Jo, det hade jag, var så säkra.

Hur som helst, en morgon fick jag en total knäppgök till kund. En riktig stjärna. Jag clearade honom, jag MSNade kollegan om "Haha, hör nu vad jag fått för typ!". Hon skrattade och led med mig, fick plötsligt samtal, och en minut senare kom ett meddelande om att det är knäppot hon pratade med!

Efter ett tag lade han på och vi börjar chatta om hans underbara uttryck och beställningar när min telefon ringde... Knäppot bollades fram och tillbaka mellan oss halvannan timme, sedan loggade jag ut och jag vet inte riktigt hur det gick för kollegan efteråt. Roligt var det i alla fall. Vi har inte hört av honom sedan dess.

Tävling!

Det här är en tävling av typen "vi behöver material och satsar på att folk är tillräckligt narcissistiska för att gratisarbeta". Sånt gör man ju i hela medievärlden, så varför ska jag låta bli?

När jag skriver i boken vill jag ibland kanske skriva om en särskild situation, men anoymiserat. Det kanske är någon ovanlig fetisch med, men den i sig spelar ingen roll, så man kan lika gärna byta ut mot en likvärdig underlig fetisch. Då blir ingen utpekad utan att innebörden i anekdoten lider.

Reglerna: kom på en rolig fetisch. Vinnarfetischen får vara med i boken. Det är jag som bestämmer vem som vinner och inget gnäll efteråt! =)

Vad du får ut: din braiga idé blir förevigad i en riktig bok så att du får någonting att skryta om för dina barnbarn.

GO!

Kontaktinfo!

Det var någon som för ett tag sedan gnällde om att jag inte hade någon mailadress på bloggen. Det har jag, naturligtvis, länken är i högerspalten, ganska högt uppe, där det är brukligt att ha sånt. Men ifall någon lat jävel som inte okkar leta vill mig något finns jag på phphsepost@gmail.com ~♥

Pall v 2.0

Phojkvännen och jag stod och tafsades i köket. Han kommenterade att han aldrig knullat på mig där. Jag påminde honom om att det berodde på att det enda roliga man kan göra i köket är att knulla på diskbänken, vilket vi provat och det visade sig vara en dålig idé då diskbänken var för hög för att han skulle kunna komma in ordentligt om jag satt på den.
"Jag kan ställa mig på en pall!" sa mannen entusiastiskt.
Nej, det blev inget sex just då. Det blev en massa LOL istället.

Så. Ni har kanske märkt att jag inte bloggar särskilt mycket nu. Det har sina anledningar. Bland annat har jag börjat plugga på riktigt. Tar sin lilla tid. Men jag jobbar fortfarande. Faktum är att jag jobbar bättre än på länge.

För någon vecka sedan fick jag plötsligt en nytändning och bestämde mig för att (skratta inte) göra ett bra jobb (skratta inte, sa jag). Och gissa vad? Det hjälpte! Jag hade kört på slentrian och autopilot så länge att det nästan blev som att förlora oskulden igen, fast utan fånig soundtrack. Jag menar, jag återupptäckte den fantastiska känslan av professionell tillfredställelse. Jag fick återigen njuta av att för- och eftersnacka. Mitt första samtal efter arbetsmoralreloaden blev en storleksordning längre än mina vanliga samtal innan, och även efteråt har det rullat på bättre. Det här är verkligen ett kreativt jobb. Och det lönar sig verkligen att försöka göra sitt bästa. PhonePhucker är the master of att upptäcka att himlen är blå och återuppfinna cykeln.

Gästbloggalert 2, fast tvärtom.

Hej. Det är jag som är Phojkvännen. Det här är alltså ett gästinlägg. Det är alltså inte PhPh som skriver det här, trots att det längst ned i inlägget kommer att stå att hon har postat det.

Nå, jag tror att de flesta som följt bloggen ett tag känner till att jag finns, någonstans i bakgrunden. Om ni inte visste det så finns jag ganska ofta någonstans i PhPhs bakgrund i alla fall. Det är jag som försöker koncentrera mig på någon god bok samtidigt som PhPh högljutt suger kuk och viftar mig till sig för att visa något putslustigt som hon hittar på Internet. Det är jag som får kasta mig in i köket när det pågående bönkoket (som jag inte ens visste att PhPh höll på med) löper amok och gejsrar hela köket, från vilket PhPh tidigare har avvikit till den stationära telefonen i sovrummet för att sära på skinkorna som en riktigt duktig skolflicka.

En morgon, då jag ironiskt nog hade tänkt avnjuta min enda sovmorgon den veckan, blev PhPh våldtagen under högljudda skrik. Tre gånger.

I början hade man hade vant sig vid att det där som stönar "Jaah! Jaah! Jaah!" i rummet bredvid inte är ens sambo som i smyg injecterat dopamin rakt i aorta, utan snarare en yrkesmässig och välformulerad respons på att en kåt karl i Uddevalla vill sätta på en liftande smarrig brallis i baksätet på sin Opel. På den tiden fick man kväva diverse impulser att endera rusa in i rummet och undra vad som stod på, alternativt ryta åt flickvännen att dämpa sig lite. Nuförtiden har jag lärt mig att hålla tand för tunga och ljudlöst smita in med en kopp nykokt té till den förvärvsarbetande yrkeskvinnan i sovrummet. Att hålla tyst i samtalets närhet är dock inte alltid det lättaste, framför allt inte om man är en smula förkyld och måste hosta. Då får man, blålila i ansiktet, vackert rusa iväg till avskild plats (så avskild plats man nu kan hitta i en tvårummare) och begrava huvudet i någonting medan man försöker heimlichmanövra bort irritationen ur sin hals. I en del andra fall räcker det inte med att kväva sin nysning, när man gjort en enorm ansats och med enorm viljestyrka och ett minspel som inte är av denna världen måste man efter samtalets avslutande utstå ett långt förmaningstal om olämpligheten med att få PhPh att skratta mitt i det att hon ska föreställas dominatrixa en kund.

Man hör ju förresten ganska ofta om hur telefonförsäljare ringer precis när man satt sig för att äta mat. Jag har inte märkt någonting särskilt vad gäller telefonförsäljare, men telefontorskarna tycks sitta som hökar med telefonlur och avlyssningsapparater. En gång hade vi investerat i något slags delikat ost, väldigt väl inslagen i plastfolie av den mest prasslande sort jag stött på. Naturligtvis ringer telefonen precis när vi satt oss för att äta. Så jag sitter vid bordet och gör mitt bästa för att äta soppa utan att sörpla, vilket går bra för mig, men mindre bra för den jättehungriga PhPh som beskriver sina fasta bröst och våta vagina mittemot mig. Dessutom är just det här en ihärdig kund, så jag hinner äta en och en halv portion soppa innan jag bestämmer mig för att jag om jag ska få någon delikat ost till mitt bröd till soppan måste jag öppna plastförpackningen. Jag är för lat för att lämna rummet och göra detta, och PhPh sitter vid tillfället med en kombinerad tal-och-text-telefon vars bas väger ungefär lika mycket som en gråsäl. Så jag tar bordskniven till hjälp och öppnar förpackningennästan hypnotiskt långsamt, vilket får det att vattnas i munnen på den utsvultna PhPh. Det passar i och för sig ganska bra, hon ska förmodligen ändå simulera fittljud.

Direkt efter denna kanhända onödigt omständiga procedur lägger naturligtvis kunden på luren helt utan förvarning.

En del kunder hör man direkt på PhPh vilka de är. Det är inte bara PhPh själv som får lära sig att känna igen kunderna. Jag vet vilka som drar mer té än andra. En del andra kunder hör man på kundernas högljuddhet vilka de är. Även om PhPh sitter och pratar med dom i ett helt annat rum.

Oftast gör det varken till eller från att ens hem under vissa (oftast) schemalagda tider utgör ett bås på en telefonbordell. Ibland är det ganska kul. Ibland är det mindre roligt, när PhPh stänger in sig i sovrummet med en kund i luren precis när jag tänkte gå och lägga mig. En gång tog just ett sådant samtal uppemot sjuttio minuter. Men på det hela taget är det alls inga problem att bo ihop med en telefonhora. Det är aldrig lika påträngande som om PhPh istället skulle varit dagmamma; hon sitter inte med kunderna oavbrutet i ett kör, och kunderna springer inte omkring och leker i oredan som utgör hemmet, och de behöver inte matas. Annat än med "...toppiga, fasta bröst, de växer fortfarande!".

Nu skulle det här gästinlägget egentligen haft något slags avslutning, men det brukliga i den här branchen är väl helt enkelt att man lägger på luren. Så jag gör väl d

I jymden kan ingen höra dig skrika.

Nu i lördags glömde jag att logga ut från jobbet, och kom att tänka på det det först efter uppskjutningen av Discovery med Fuglesang i. Det ringde ingenting, så det spelade ingen roll. Men tänk om någon hade ringt? Jag skulle sannolikt svarat och satt TVn på mute av ren reflex. Sedan skulle jag ångrat mig, men då skulle det vara försent.

Det skulle nog bli "öh, du... kan inte vi båda sätta på TVn nu och se på hur de skjuter upp en rymdfärja? Det händer ju inte varje dag? Vi kan räkna ned tillsammans om du vill, det är faktiskt riktigt vackert, som att hålla varandra i handen. Och kraschar den så finns vi här för varann".


Det kunde blivit en vacker julsaga. Men ingen ringde, kanske just för att alla, från sexsäljande kvinnor till telefonrunkande män ville se rymdfärjan lyfta.

~*~

Anledningen till varför jag är ironisk/sarkastisk/humoristisk i min blogg är att den är en ventil för att få ut all ironi/sarkasm/humor jag måste hålla inne i tjänst. Men ibland blir det för frestande.

En stammis ville rollspela att han hade sex med min fjortis, och att hon skulle ta med sig två kompisar. "Två blondiner, helst systrar! Två kåta blonda systrar. Jag älskar att knulla systrar".

Jag brukar, som sagt, kunna hålla emot. Men den här gången klarade jag inte av det.
"Händer det ofta?" frågade jag. För det är ju liksom skillnad på att påstå sig tända på tanken att knulla syskon och att älska att göra det.

"Nej. Faktiskt. Aldrig" svarade han, märkbart irriterad.

~*~

Dags för metabloggande. Jag har naturligtvis en besöksräknare och jag kollar naturligtvis in vilka som länkar till mig, och det var så jag hittade följande blogginlägg.
*~Jag & Hector är oense, Är hans blogg en sexblogg??~*

Jag försökte läsa kommentarerna, men jag hände inte riktigt med. Det känns som att det är någon sorts svensk bloggsubkultur som jag missat totalt. Ordet sexblogg verkar vara laddat på ett för mig mystiskt sätt. Är sexblogg bra? Är sexblogg dåligt? Vad är det för skillnad på Aftonbladets bloggar och resten av svenska bloggosfären? Hur får min blogg Aftonblades bloggar att blekna? Kan någon förklara?

Jag har f ö aldrig sett PhonePhucker som sexblogg, utan snarare som ett jobblogg. Som Svarttaxi eller Konsumbloggen.

Vi frågar inte hur sjuk du är, utan vilken arbetsförmåga du har.

Bilden illustrerar det som kommer på första plats i min sjuka (höhö) topplista!

Försäkringskassan kör just nu en kampanj som får ut på att det är inte hur sjuk man är som avgör [om man får gratispengar] utan ens arbetsförmåga. En ganska sund inställning. I min bransch är man arbetsförmögen ungefär alltid, utom när man tappat rösten, vilket jag inte har lyckats med. Än. Det har lett till att jag har jobbat utan sjukfrånvaro i typ ett år, trots att jag är en sån som på den tiden jag hade obligatorisk närvaro brukade vara sjukanmäld i sammanlagt ett par månader varje skolår. Delvis för att det var tråkigt att närvara, men också för att jag är the master of att dra på mig förkylningar.

Här kommer mina topp tre mindre roliga sjukdomar att ha när man ska "prata knulla" (en del av mina kunder kallar det så, det är egentligen en ganska intressant grammatisk konstruktion).

3. Förkylning
There is no cure for the common cold, heter det. Mitt i ingefärstedrickandet ringer det och man släpar sig till luren. Variationerna av obekvämligheter är närmast oändliga; från att man är täppt i näsan till att man hostar ohämmat och skamlöst. Jag brukar normalt försöka hålla för luren när jag ska hosta eller så, men ibland hinner jag inte komma så långt innan ATCHOO!!1!!1! Intressant nog, brukar de flesta telefontorskarna fortsätta som om inget hade hänt. Ibland stannar kunden till och då förklarar man snällt att förlåt, nös/hostade, kan hända dem bästa.

2. Magsjuka
En gång lyckades jag på något mystiskt vis äta samma mat som ett par dussin andra människor och bli den enda att må illa. "Må illa" är ett major understatement i fallet. Ni vet, det där ljuvliga tillståndet när magsäcken smälter ned ungefär hälften, reflekterar över vad den just gjort, och bestämmer sig för att maten ska sprutas ut genom alla tillgängliga kroppsöppningar (helst samtidigt)? Det är just vad hände mig. De tidiga signalerna kom under det första samtalet under mitt kvällspass. Då var det lite olustigt, men jag hade ingen aning om vad som komma skulle, och oroade mig inte särskilt mycket. Jag måste haft en gratis-demo-skyddsängel den dagen, för att det första samtalet var också det sista. Det ringde inget mer den natten. Men det tog emot att ens tänka på analsex i en vecka efteråt.

REKLAMPAUS!

Nu kommer en kort sammanfattnig av början av topplistan, innan vi avslöjar Justin Timberlake med Sexyback vad ligger på topplaceringen. På tredje plats hade vi en vanlig hederlig förkylning. På andra plats blev PhPh förgiftad v KGB-agenter. Och på första plats kommer...

1. Psykosomatiska andningsbesvär
Förutom att vara the master of forkylning är jag även the master of placeboeffekt och psykosomatiskt vad som helst. Mitt psyke och min kropp hänger ihop så tajt att jag skulle kunna användas som uppvisningsmaterial av porrmotståndare som hävdar att när en kvinnas vagina penetreras, penetreras även hennes själ.
Jag har hört att stress-astma är ganska vanligt. Alltså, att vissa människor kan få temporära andningssvårigheter när de är stressade. Det känns tydligen ofta som om luften inte är tillräckligt syrerik, eller som om man försöker gäspa, men inte lyckas. Det är så det känns för mig. Jag fick sånt då och då när jag var yngre, men brydde mig aldrig nämnvärt. Det var inte särskilt jobbigt, det varade i någon halvtimme och det kunde gå månader mellan sådana anfall. Men provisionslönen hade gjort sitt och jag hade ohyggliga besvär med det för några månader sedan. Jag hade svårt att somna, eftersom jag bara kunde andas någorlunda tillfredställande när jag stod upp. Jag kände att jag höll på att svimma och såg up som en fisk som försökte andas luft när det var som värst. Läkare tittade på mig, frågade om jag var stressad och sa att det var psykosomatiskt.
Ni kanske undrar hur det här är relevant till telefonhoreri.
Jani, telefonhoreri handlar mycket om att stöna och skrika. Hyperventilera. När det var som värst kändes det som att jag fick exakt noll syre i mig när jag stönade sittandes. Samtidigt kunde jag inte stå upp heller, för att jag blev för yr. Phojkvännen fick helt enkelt hålla mig i lodrätt tillstånd samtidigt som jag fejkade orgasm och irgonerade svärtan framför ögonen. Det såg nog ganska (tragi)komiskt ut.

Bonus! Hicka
Nej, inte en sjukdom. Men ett irriterande kroppstillstånd. Särskilt om man ska prata mycket eller stöna och skrika eller så.

Borrporr

Jag bor i ett flerfamiljshus i hooden.
Mina grannar har så tråkiga liv att deras enda helgnöje är att borra i betong.
Någon gång kommer en kund fråga om ljuden och då får jag väl svara att det är min vibrator som låter.

För övrigt skrev jag ett långt inlägg om sexberoende idag, men sedan kom blogger och knullade upp det.

No girls on the Internet

Jag är bara kapabel till anekdoter. Jaja.

För några månader sedan höll jag på att få ett mini-drömjobb.

Jobbet gick ut på att man satt hemma på sin feta häck (gör det ändå), surfade på nätet (gör det ändå) och fick pengar för det (WIN!). I kid you not. Det var såndär gräsrotsmarknadsföring man skulle ägna sig åt. Hur ballt som helst.

Jag ville verkligen.

Jag skickade in ansökan. Jag ringde och frågade hur det gick. Jag ringde och påminde. Jag svarade på några frågor i mailform. Jag fick göra telefonintervju.

I början av intervjun varnade jag min potentielle anställare för att jag kanske skulle få samtal från mitt vanliga jobb, och då skulle jag behöva ta det. Vi började prata. Från början gick det väldigt bra och positivt, snubben frågade litegrann om mina Internetvanor och hur bra jag kunde olika språk. Och sedan blev han lite underlig.

"Alltså, jag tycker verkligen inte om den här delen av intervjun. Det blir liksom så konstigt. Men jag måste ju. Bli inte skrämd bara, det kanske låter farligt, men..."

Jag förstod precis på väg åt vilket håll han var, men väntade roat på att han skulle förmå sig att säga det av egen kraft. Plötsligt hördes två pip, någon annan försökte nå mig. Jag sade åt honom att jag skulle ringa när samtalet var över, tog samtalet och telefonhorade mig i tio minuter eller så. När jag ringde honom igen fortsatte vi.

"Jo, alltså, det ingår ju i jobbet att man surfar humorsidor och så. Och man måste ju förstå att det är Internet och det går inte att undgå från att det finns en del porr på såna, så jag måste tyvärr fråga..."

"Mitt vanliga jobb är telefonsex" svarade jag. "jag är helt cool med det mesta".

Vi skrattade i två omgångar. Dels det lättade skrattet när den jobbiga frågan var besvarad och det visade sig vara att problemet inte fanns.

Dels det nervösa skrattet, tio sekunder senare, när han insåg vad jag fick avbryta intervjun för.

Jobbet gick till någon kille. Det är säkert så att han var bättre lämpad än jag, men för mitt själsliga välbefinnande anser jag att det var för att jag är tjej, och det var ett sånt där jobb med Intärnät.

Everybody look at me, me!

Per-Arne visade sitt partytrick med saltsyra och kalksten

Rent ekonomiskt är det knappt så att man kan leva på vad jag gör. I andra avseenden kommer jag däremot kunna leva på det i minst tjugo år efter att jag slutat. Mitt jobb är nämligen ett perfekt sätt att underhålla ett gäng människor på. När det blir tråkig kan man alltid fråga mig hur det går på jobbet, och vips är den uttråkade pinsamma tystnaden bryten.

Visst blir man ibland less på att svara på frågorna som precis alla ställer, men blir samtalet mer fördjupat än lite anekdotdragande från mitt håll och lite höhö från samtalspartnern blir det ofta riktigt intressant. Inriktningen färgas av vad de som inte är jag har för intressen och erfarenheter och man får lite nya perspektiv.

Med polarna blir det oftast anekdoter och efterdiskussioner som går ut på att analysera och dra popkulturella paralleller. Förslag på vad jag borde ha sagt och vad jag borde säga nästa gång. Försök att lista ut hur sjutton jag ska bära mig åt för att få in "jag tar kockens dotter när jag vill". Lite "han tände på VAD?" om det var en konstig fetisch. Som när man diskuterar vad som helst med sina kompisar.

När jag och Phojkvännen umgicks med min bästis och hennes pojkvän för första gången lossnade det när bästisens pojkvän frågade om jobbet. Snubben jobbar själv på ett företag som headhuntar chefer och vi pratade om hur man avläser personer, analyserar sig fram till vad de vill ha; de skillsen i mitt jobb som efterfrågas i många andra sammanhang, men som de flesta inte märker bakom den senstationsvänliga ytan.

Häromveckan fick jag snällt närvara på en familjemiddag med min mors familj, med anledning av att delar av hennes pojkväns släkt kom på besök. Återigen, spänt och sådär förvirrat som det blir när det pratas fyra språk vid middagsbordet och man inte vet på vilket av dem man ska be att skicka hushållspappret. Återigen lossnade det när mitt jobb kom på tal. Pojkvännens pappa är teaterintresserad och han ville veta om hur jag byter mellan rollerna och håller koll på kontinuiteten, lyssnade intresserat på mitt pladder om hur våldtäktscener är roligare att spela än vaniljsex och vi kom kanske till och med in på ljudeffekter. Jag minns inte. Det övergick i en diskussion om svenska sexköplagen så småningom.

Alltså, nu ska ni inte tro att det är bara kul att prata jobb med släkten. Min mormor frågade mig en gång vad jag fick alla idéer ifrån, eftersom jag som var så ung inte kunde vara särskilt erfaren. Jag visste inte ens vad jag skulle svara först, för jag förstod inte frågan. Det var ju ett tag sedan jag blev byxmyndig och ännu längre sedan jag blev läskunnig. Jag räddades av min mor som fnyste och vann tid för att jag skulle hinna koppla synapserna och mormor skulle börja prata om sin ugdoms dagar.

När jag umgicks med Phojkvännens släkt i början av min karriär var jag livrädd för att de skulle fråga vad jag jobbar med. Nu har Phojkvännen förklarat dealen och ryktet verkar ha spridits eftersom ingen frågar vad sjutton jag ska jobba med klockan tio på en torsdagkväll. Det är inte så att jag skäms, men det är jobbigt nog att genomgå "välkommen till familjen"-processen utan att behöva förklara vad jag gör för att försörja deras son.

Hur som helst är det här egentligen ett perfekt jobb att dra upp om man vill få lite uppmärksamhet. Det är ju sådär pikant och spännande utan att bli alltför pinsamt självutlämnande eller kontroversiellt. Fucking good!

Nu är den kokta torsken stekt

Vadå "inte bloggat"? Vem sjutton orkar blogga i den här värmen? Jag orkar dricka juice och läsa kriminalromaner. Sova orkar jag också, med tyvärr gör jag det alldeles för lite.

Mina kunder verkar också ha drabbats av hettan. Numera vill de till exempel inte ha trosor. Min mors teori är att det beror på att de tänder på tanken på att tjejer inte har några trosor under klänningen när det är varmt. Mamma säger att jag ska försöka sälja klänningar istället.

Torskarna har dessutom blivit ännu sämre än de vanligtvis är på att säga vad de vill. Jag frågar dem, jag försöker gissa, jag frågar igen, jag kör på, jag... KLICK!
Jaha, liksom. Var det mitt fel kanske? Säg vad du vill så får du vad du vill. Grymt irriterande.

Jag vet fortfarande inte hur jag ska få in den med kockens dotter. En svår nöt att knäcka.

Mina kunder säger "disco" när de pratar om hur man går ut och roar sig. Gulligt.

På bloggportalen har jag 2,3/10 i snittbetyg. Fixa! NU!

Jag ändrade hårfärg på en av tjejerna som jag spelar. Lite variation ska man unna sig. Nu vill jag ändra mer. Klippa fjortisen, kanske? Natacha Peyre-blondera någon? Vad brukar brudar göra med utseendet på sommaren, egentligen? Man kanske ska roa sig med att tatuera tjugofemåringen i svanken nångång i augusti? "Jag har en hääärlig tribaltatuering i svanken, så att killen kan se den när han tar mig i baken".

JO!!!! Nu vet jag vad jag ska skriva om! En gång pratade jag med en snubbe när han körde bil. Hade det inte brytits hade jag skällt ut honom och lagt på luren. Vem the fuck pratar med telefonhoror när han kör bil?! Jag borde anmält honom till min chef, stormat kontoret, fått tag i hans namn och sett till att han får körkortet indraget. En bil är inte ett transportmedel, en bil är ett dödsvapen of ondska!

Play it again, Sam.

Jag och bekanta/kompisar/vänner umgås. Någon drar ett skämt som är roligt om man vet vad jag jobbar med och alla utom en i klungan skrattar.
PhPh: Jusstfan, du vet inte vad jag jobbar som, va?
Den som inte skrattade: Va... Ah, nej, inte egentligen.
PhPh: Telefonhora.
DSIS: Ah. Vad säljer du? Rädda barnen? Carl Larson-....
PhPh: Sex.
DSIS: ...-kort.. se... VA?!?!?!?

Varför får inte jag tre kronor i minuten för det där? Då hade jag haft råd att köpa en flaska Cristal som Jay Z ändå inte ska ha eller Kinseyrapporterna eller någonting annat nyttigt! Fan ta metafor-ironiska-generationen-snäva-referensramar-kompisar!

Cactuses come in flocks

Den där tredje X-Men-filmen verkar ha påverkat mina kunder. Typ den där snubben som pratade om hur gamla gubbar på stan kan lukta sig till att jag inte har några trosor på mig. Röntgensyn har man ju hört talas om, men röntgenluktsinne... hö hö hö.

Och så den där torsken som ville ha ett socialrealistiskt snack om hur jag ligger i sängen och onanerar för honom. Visst, jag stönar och säger att jag har två fingrar i fittan och ojojoj. Så han föreslår att jag ska smeka klittan också. Eftersom han verkade vara inne på realistiska detaljer pep jag att jag höll i luren med ena handen, så jag bara kunde smeka mig själv på ett ställe åt gången. "Mmm, smek klittan... Och tuttarna och stjärten och fitthålet" var hans svar. Högst upp i inlägget finns en bild på en kvinna som kan göra sånt. På bilden kan man också se vad hon tycker om att göra med män.

Ytterligare en kund ville att jag skulle vara ganska plattbystad och sen suga på mina egna bröstvårtor.

De där snubbarna ringde mig under samma morgon. Ibland händer det att mina torskar är flockdjur och alla vill ha samma tjej eller samma sorts lek under en viss dag. En morgon blev jag till exempel våldtagen under tre av fyra samtal. Pojkvännen minns det som "morgonen då jag inte fick se på Doscovery ifred, för PhPh skrek hela tiden".
----------------------------------------------

För övrigt har jag fått en beundrarrapport från beundrarens studentbal.

Vi satt ute på ett slott, alla var uppklädda i paltor för flera tusen och drack skumpa. En av mina kamrater lutar sig lite bekvämt mot en flygel och säger högt och ljudig "Vad tror ni PhonePhucker hade tyckt om den här tillställningen? Hur tror ni man fejkar en socitetsdams orgasm?"

För det första vill jag höra mer sånt från publiken. Vad är ditt bästa PhPh-minne?! Skriv och vinn!
För det andra, här kommer svaret på den säkert retoriska frågan. Jag tycker om bal med fascistisk dresscode och dans. Jag är inte helt usel på foxtrot och bättre än de flesta i min åldersgrupp på vals. Jag skulle nog gilla tillställningen!
För det tredje, här kommer svaret på den andra frågan, som säkert var minst lika retorisk som den första. Jag skulle nog inte skrika så mycket, utan mest stöna riktigt sensuellt. Kanske prata lite franska, eller möjligen tyska. Det beror naturligtvis på situationen, men mon Dieu är nog ett säkrare kort än mein Gott im himmel. Dessutom kan jag inte tyska, så det skulle bli typ "Freude Schöner Götterfunken, Tochter aus Elysium", feluttalat. Då telefonsexkunder inte brukar befinna sig i ett tillstånd då de verkligen minns sin skolfranska skulle det säkert räcka med oh... oh... ou est ma chatte?!.... ooooh! eller någonting lika sofistikerat.
Puss.

En dag på cirkus

Som alla vet brukar jag inte direktcitera, men det här var hysteriskt.

Jag har en stammis. Han är rolig. Han gillar framför allt incest, så jag får kalla honom pappa. Dessutom gillar han kiss, bajs och djur. Oftast går det dock inte så långt utan vi börjar med att jag visar upp mig för honom, posar lite sexigt och säger att jag fått mina underkläder av hans arbetskompisar för att jag knullar så bra. Jag är ju en liten hora. Morsan är också en riktig hora. Och farsan, han är en äcklig pervig kåtgubbe. Ibland har vi även en bror eller en mormor eller nåt, det är flexibelt. Jag spelar trotsig dotter och om han försöker säga emot hotar jag med att ringa BRIS. Som sagt, en jäkligt rolig (om än lite tröttsam i längden) stammis.

Idag kom vi in på att diskutera mammas och brorsans gemensama sexvanor. Jag gnällde på att de jämt ska hålla på på köksbordet när jag vill äta frukost. Mitt te spills över hela bordet, get a room! Jag berättade att man ofta ser dem när mammsen står vid spisen och brorsan knullar henne bakifrån.

Torsken verkade lite förvånad över att det är fysiskt genomförbart. "Din bror som är så liten!" sade han.

Jag som hela tiden hade föreställt mig en storebror (äldre än sexton, alltså, för den torskens dotter fick av någon anledning vara sexton) blev också ganska förvånad, men ville inte förlora trovärdighet och utbrast "men har står ju på en pall!".

Pojkvännen som befann sig i samma rum som jag (vi städade) slängde sig ned bakom soffan för att bespara mig synen av hans skrattspasmer.

Jag försökte verkligen hålla mig men det gick inte så bra. Torsken verkade inte bry sig.

Did you know that urine is sterile? You can drink it.

Jag brukar försöka undvika att skriva om konkreta samtal, särskilt om det var någonting riktigt speciellt med dem. Det tar emot litegrann att hänga ut konkreta människors hemliga fantasier och det finns alltid en risk att människan ifråga hittar den här bloggen. Ingen kommer väl känna sig personligen träffad av "och sen ville han att jag skulle ha stilettos och stora boobs", men om jag skriver "han ville att jag skulle äta körsbär samtidigt som han spelade banjo (riktig, inte skinn-motsvarigheten)" kommer människan direkt förstå att det är honom jag skriver om.

Men jag lovade faktiskt att skriva om den där wet-gången. Jag fnissar fortfarande när jag tänker på det. Och ifall torsken hittar hit... Grabben verkade ha humor och vafan, jag försökte ju verkligen!

Jag satt hemma och störde ingen. Plötsligt ringde det. Kunden ville ha wet (varför heter det "wet"? Varför kan ingen säga "kissex"?).

Toalettsex är väl inte min favoritgrej att prata om, mest för att jag har svårt att föreställa mig hur man eroticerar det. Vanligt knull är enkelt: stor hård kuk i trång våt fitta. Jag vet vilka egenskaper jag ska lyfta fram när pratar om sånt, dels har jag sett tillräckligt med porr för att veta vad som anses vara attraktivt och dels tänder jag på sånt själv, men hur beskriver man bajs på ett inbjudande sätt? (Rätt svar: studiebesök på sexnovell.se skulle sitta fint, och PhPh behöver inte ens lyfta på sin feta häck för att göra det. Men orka...)

Urin är av någon anledning enklare, kanske för att jag har en mer neutral inställning till det. Bajs luktar äckligt, kiss är liksom harmlöst vatten som varken gör till eller från. Kunder verkar gilla att dricka det och påpeka att det är varmt. Någon annan skulle kanske blivit avskräckt, men PhPh tog samtalet.

De efterföljande minuterna fylldes av ett trevligt samtal där jag förklarade att jag har inga erfarenheter av sånt, men jag har alltid velat testa. Spelade oinsatt men intresserad, liksom "jag är nyfiken på gula vätskor" (man får visst skriva så dagen efter att människan dör om människan i fråga heter Vilgot Sjöman)(nu när jag tänker efter har jag altid stört mig på blogg.se för att de har såna där reklambanners mitt i inläggsremsan).

Hur som helst, allt var bra och teoretiskt till att börja med. Och sen berättade han om en fantasi han haft: en tjej som ligger på rygg och slänger upp benen över huvudet så att hon kissar sig i ansiktet. Jag sade naturligtvis att jag tyckte det lät hett. Och då kom han med det eminenta förslaget att jag skulle testa.

Av någon anledning tyckte jag att samtalet var så roligt att jag gick till badrummet och sade att jag skulle testa. Med det menades att my ass att jag skulle kissa mig själv i ansiktet, men jag skulle i alla fall prova ställningen. Det var meningen att jag inte hade några byxor på mig (kunder tycker om att be mig att klä av mig, så jag säger att jag gör det och drar lite i blixtlåset). Jag drog ned jeansen och trosorna till knävecken, drog upp tröjan över brösten och la mig på rygg.

Upp med benen och... Ja, jusste. PhPh är visst vig som en kratta. En upplysning för er stadsbor som har aldrig sett en kratta IRLt: krattor är gjorda av stela pinnar och lite metall. Så jag låg där, delvis immobiliserad av de halvneddragna byxorna, och pep till min kund att om jag skulle kissa nu skulle det inte komma i ansiktet utan på magen och brösten. Att kisset skulle hamna där visste jag helt säkert, för jag hade nämligen mens. Fittan tyckte det var ett utmärkt tillfälle att leka Vesuvius och det rann rikligt med rött kladd ned för de ovannämnda kroppsdelarna.

Jag minns inte riktigt hur det hela slutade, jag tror jag låtsades kissa som vanligt och sen dricka det, men kunden verkade nöjd. Jag var också nöjd med mig själv när jag efter att vi tog farväl av varandra tvättade bort blod från både PhPh och badrumsgolvet. Snacka om att satsa på att göra ett bra jobb! Allt för konsten!

Don't stand, don't stand so, DON'T STAND SO CLOSE TO ME!

Jag har aldrig varit pedofilhatare. Jag har väldigt svårt att tänka mig att någon väljer att tända på barn, och med tanke på samhällets syn på pedofili är det jäkligt synd om människor som råkar göra det. Naturligtvis är jag emot våldtäkt och sexuellt utnyttjande av mineråriga, men jag är även emot motsvarande behandling av vuxna. Jag har inga problem med att vuxna människor fantiserar om knulla prepubertala ungar, och blev faktiskt lite sur när jag fick veta att företaget har policy mot rollspel med barn inblandade. Som jag tidigare har nämnt tog jag jobbet delvis för att jag ville veta mer om sexualiteter som normalt inte kommer fram, som människor kanske inte vågar berätta om annat än anonymt, och pedofila fantasier hör till den kategorin. Men policy är policy och jag lyder regler om jag förstår varför de finns.

Men nog med mina sexualpolitiska åsikter. Det här inlägget handlar om mina erfarenheter av telefonpeddos som jag har en del av, trots policyt. Det är ju ingen som avlyssnar och nyfikenhet dödar både katter och proffsetik. För att inte tala om att peddos tar lömska omvägar för att få prata barnsex.

Som jag tidigare nämnt, kan man spela in sina önskemål som jag får höra innan jag tar samtalet. Det är bra dels för att jag ska veta om jag t ex ska låta DOMINANT redan från starten, men också för att jag ska kunna välja bort samtal som jag känner mig obekväm med. Ibland får jag önskemål om att vara en liten flicka på tio bast. Ett par gånger har jag valt att inte lägga på.

De pedofiltorskarna som säger det rakt ut har jag ändå respekt för. De vet vad de vill, och de tar fucking hänsyn till att horan kanske har problem (i mitt fall rent arbetsdisciplinära) med att prata barnsex. Det finns å andra sidan män som jag helst vill fila kuken av. Det beror inte på att de tänder på barn, så mycket som på deras fula metoder att komma in på ämnet. Det mest typiska exemplaret är PedofilSvinet (PS). PS ringer precis lagom sällan för att jag inte ska känna igen hans röst direkt och pratar precis lagom mycket strunt i början för att jag inte ska känna igen scenariot förrns vi har pratat i några minuter och kommit in i spelet.

PS ringer min femtonåring (jag har tre olika karaktärer) och vill alltid rollspela någon beroendesituation, t ex skolelev och läkare, eller fotograf och modell. Så långt så okej. Femtonåringen är könsmogen och lovlig, dominanslekar är bara roligt, och "yngre" i äldre-kille-yngre-tjej betyder inte per automatik prepubertal. Min femtonåriga rollkaraktär blev av med mödisen när hon var "nästan fjorton", och många kunder vill höra om hennes strapatser från jailbaittiden. Skillnaden är att de allra flesta tänker sig en könsmogen, om än ung, tjej. En av de mest kända pinuppekonstnärerna, Gil Elvgren, såg sin idealkvinna som fifteen-year-old face on a twenty-year-old body, och det är ungefär så de flesta verkar resonera. Men inte PS inte.

Inledningsvis ser allt ut som en grej med lätt dominans och stor åldersskillnad, men sedan börjar han misshandla ner min ålder.

PS: Hur gammal är du?
PhPh: Femton.
PS: *örfil* Hur gammal är du?
PhPh: Femton sa jag ju!
PS: *örfil*
PhPh: Nyss fyllda femton!
PS: *örfil* hur gammal är du?
PhPh: Snart femton!
PS: *örfil* Inte med de där små knopparna till bröst. hur gammal är du?
PhPh: Kan väl inte rå för att jag har små tuttar!
PS:*örfil* Hur gammal är du?

Precis som B är PS uthållig och kan hålla på med auktionen hur länge som helst, tills jag är tolv-tretton. Under föryngringsprocessen upplyser han mig om att mina bröst påminner om Nederländerna, växtligheten på könsorganet är ungefär som på Arktis och min lilla fitta ska spräckas som en stad byggd på ett skarv mellan två kontinentalplattor när Richterskalan är ungefär lika hög som min ålder är låg. Varje gång försöker jag hålla tillbaka, men han nöjer sig inte med lägre än en prepubertal trettonåring. När han är klar följer en våldtäkt och sedan är han nöjd med livet, säger att vi hörs igen och lägger på.

Jag skulle inte vara lika irriterad på honom om han inte hade ett störigt sätt att prata på, och om han visade lite respekt, men det gör han inte och till råga på allt ska det vara våldtäkt. Det är det intresanta med peddosamtalen: jag kan inte komma på ett enda fall där jag fått spela renodlad våldtäkt med en könsmogen karaktär, men de få peddosamtal som jag har spelat har alla innehållit våldtäkter.

Som en parentes kan jag påpeka att jag får spela mycket på den vanligaste våldtäktsfantasin, "men hon njuter egentligen". På samma sätt som tanken att en kvinna egentligen njuter av att bli utpressad till att strippa för sin chef är inget som jag anser man ska applicera på verkligheten, tycker jag inte att det är något problem med att fantisera om våldtäkt. Men nu är det så att jag får spela det, och för mig är det jobbigt att helt plötsligt få till en våldtäktscen med skrik och gråt. Rent allmänt är det inte helt omöjligt och faktiskt lite roligt, jag får liksom skådespela. Men jag måste veta om det i förväg och jag vill inte känna mig inlurad i det, allra minst av någon som dessutom drar in mig i ett peddosamtal. Det är skillnad på att vara taskig mot min rollkaraktär och att vara taskig mot mig personligen. Att börja ett samtal med vanligt sex, och sedan plötsligt gå över till "du har inga bröst och jag ska knulla bort din oskuld så att ditt mödomsblod sprutar ur näsan medan du ber om nåd" är inte schysst.

Jag undrar lite varför pedofilerna som ringer mig vill nödvändigtvis våldta barn. Från vad som känns logiskt borde fantasin snarare vara att barnet självt är villigt. Kan det vara att samhället fientlighet mot att över huvud taget nämna barn och sex i samma mening har lett att inte ens pedofilerna själva kan föreställa sig något annat än hårt motstånd från barnet? Men NAMBLA propagerar från just ståndpunkten att barn höråhäpna kan ta initiativet, och Dolores Haze var inte direkt passiv. Varför envisas då mina kunder med att våldta flickorna, och inte ens på "hon njuter av det egenligen"-sättet? Är det något slags manifestation över deras frustration över ett samhälle där pedofiler stigmatiseras även om de aldrig har gjort ett barn illa? Är det så att de egentligen inte tänder på barn utan bara vill förstöra någonting oskuldsfullt? Jag vet inte. Jag får inte prata med dem och jag har inte tillräckligt stort underlag för att över huvud taget kunna generalisera.

Nästa gång PS ringer och börjar klubba ner min ålder ska jag bryta på fjorton skrika att jag inte får gå längre ner på grund av företagets policy. Det skulle jag kanske inte göra om han var trevligare, och det är naturligtvis arbetsoetiskt av mig, men om jag ska jobba för n kronor i minuten vill jag kunna spotta i de otrevliga kundernas hamburgare, särskilt när jag kan bortförklara det med hög arbetslojalitet.

I ain't never seen a butt like that, maybe next year I'll say ass

Autentisk annons från ett konkurrerande företag.

De flesta kunderna må vilja ha vaniljsex, men det finns undantag. Rent generellt har det hittills varit så att slicka-suga-rida™-kunder utvecklas till det bättre när man har lärt känna dem lite mer och skrivit upp dem på stammislistan, medan kunder som kan verka intressanta (om inte nödvändigtvis trevliga) till att börja med kan utvecklas till otroligt enerverande stammisar.

Det finns en kategori telefontorskar som förmodligen inte fick säga fula ord som små. Det kompenserar de till fullo för tjugo spänn i minuten, och helst är det jag som ska som ska behöva tvåla in munnen efteråt. "Du får gärna använda grovt språk" säger de i början av samtalet, och jag får gissa vad de menar med det. I vissa fall är det dock helt klart och tydligt. Som med stammisen som vi kan kalla för B.

B gillar rumpor, fast inte riktigt på samma sätt som Lindex. När jag hör honom i luren fylls jag av blandade känslor. Egentligen tycker jag inte om B, han är tråkig. Å andra sidan är B en stammis och garanterade fifteen minutes of telefontid, om jag bara agerar rätt. Jag gör mitt bästa, genom att ta ut miga aggressioner på honom. Våra samtal är en BDSM-lek där ingen vill vara masochisten.

I början av samtalet frågar B alltid vad jag kallar min bakdel. Jag svarar alltid rumpa eller stjärt eller något annan oskyldigt. Kunden flåsar på sitt sedvaliga monotona manér och frågar om jag brykar använda något annat ord. "Som vadå" frågar jag, som om vi aldrig har pratat förut. "Arschle" säger han.

"Åh" säger jag, "visst, om det gör dig lycklig". B är väldigt lätthanterlig på skådespelerifronten. Jag behöver inte prata med inlevelse eller ens säga trevliga ord. Sarkasm, med tillhörande sarkasmröst, går utmärkt. Det enda som räknas är att jag... ja, vi kommer in på det strax.

Jag och B fortsätter med något rollspel kombinerat med att han säger åt mig att fingra mig själv. "Mmmm, jag fingrar mig själv" säger jag.
"Var då?" ber B mig att specifiera.
"I stjärten" svarar jag med samma tonfall som oengagerade pappor i sitcoms använder för att berömma barnens betyg. Helst samtidigt som de läser tidningen.
"Du kan använda grövre ord om du vill" överraskar B. "Du kan säga skithålet, bajshålet"
"Mmmmmvisst" säger jag.
"Har du ett finger inne nu?" upprepar B.
"Ja det har jag" säger jag och försöker nu härma ett sitcombarn vars överbeskyddande sitcommamma frågade just för femte gången om h*n har varma strumpor på sig.
"Var då?" fortsätter B, precis lika monotont som vanligt.
"I skitan" svarar jag. Man ska ge grova-ord-törstande kunder lite morot ibland.

Leken går från min sida ut på att inte få honom att komma för tidigt. Det är skit(!)lätt att få såna kunder att spruta, det gäller bara att säga flera synonymer på raken, eller att slå till med ett nytt oväntat ord som man inte tidigare använt. Det är oftast vad jag gör när jag tröttnat; sist jag ville bli av med B blev det min varma tarm. Oj vad det gick fontanellt till!

Under tiden doserar jag mina fulord klokt. Varje möjlighet att få honom att fråga "var då" utnyttjas. Iband börjar B låta irriterad och då får jag bidka honom med några adjektiv före ett valfritt ord för anus. Ibland förlorar jag all skam och testar gränserna.

"Jag har mina fingrar djupt inne" säger jag, öppen för en följdfråga.
"Var då?" frågar B, trots att mina fingrar lokaliserades senast bara någon minut tidigare.
"I röven, precis där vi lämnade dem, de har inte försvunnit någonstans. Ta det lugnt, jag har dem under kontroll" svarar jag, trots att jag vet att just röv har noll effekt för honom.

Av någon anledning slänger han inte på luren.