No girls on the Internet
Jag är bara kapabel till anekdoter. Jaja.
För några månader sedan höll jag på att få ett mini-drömjobb.
Jobbet gick ut på att man satt hemma på sin feta häck (gör det ändå), surfade på nätet (gör det ändå) och fick pengar för det (WIN!). I kid you not. Det var såndär gräsrotsmarknadsföring man skulle ägna sig åt. Hur ballt som helst.
Jag ville verkligen.
Jag skickade in ansökan. Jag ringde och frågade hur det gick. Jag ringde och påminde. Jag svarade på några frågor i mailform. Jag fick göra telefonintervju.
I början av intervjun varnade jag min potentielle anställare för att jag kanske skulle få samtal från mitt vanliga jobb, och då skulle jag behöva ta det. Vi började prata. Från början gick det väldigt bra och positivt, snubben frågade litegrann om mina Internetvanor och hur bra jag kunde olika språk. Och sedan blev han lite underlig.
"Alltså, jag tycker verkligen inte om den här delen av intervjun. Det blir liksom så konstigt. Men jag måste ju. Bli inte skrämd bara, det kanske låter farligt, men..."
Jag förstod precis på väg åt vilket håll han var, men väntade roat på att han skulle förmå sig att säga det av egen kraft. Plötsligt hördes två pip, någon annan försökte nå mig. Jag sade åt honom att jag skulle ringa när samtalet var över, tog samtalet och telefonhorade mig i tio minuter eller så. När jag ringde honom igen fortsatte vi.
"Jo, alltså, det ingår ju i jobbet att man surfar humorsidor och så. Och man måste ju förstå att det är Internet och det går inte att undgå från att det finns en del porr på såna, så jag måste tyvärr fråga..."
"Mitt vanliga jobb är telefonsex" svarade jag. "jag är helt cool med det mesta".
Vi skrattade i två omgångar. Dels det lättade skrattet när den jobbiga frågan var besvarad och det visade sig vara att problemet inte fanns.
Dels det nervösa skrattet, tio sekunder senare, när han insåg vad jag fick avbryta intervjun för.
Jobbet gick till någon kille. Det är säkert så att han var bättre lämpad än jag, men för mitt själsliga välbefinnande anser jag att det var för att jag är tjej, och det var ett sånt där jobb med Intärnät.
För några månader sedan höll jag på att få ett mini-drömjobb.
Jobbet gick ut på att man satt hemma på sin feta häck (gör det ändå), surfade på nätet (gör det ändå) och fick pengar för det (WIN!). I kid you not. Det var såndär gräsrotsmarknadsföring man skulle ägna sig åt. Hur ballt som helst.
Jag ville verkligen.
Jag skickade in ansökan. Jag ringde och frågade hur det gick. Jag ringde och påminde. Jag svarade på några frågor i mailform. Jag fick göra telefonintervju.
I början av intervjun varnade jag min potentielle anställare för att jag kanske skulle få samtal från mitt vanliga jobb, och då skulle jag behöva ta det. Vi började prata. Från början gick det väldigt bra och positivt, snubben frågade litegrann om mina Internetvanor och hur bra jag kunde olika språk. Och sedan blev han lite underlig.
"Alltså, jag tycker verkligen inte om den här delen av intervjun. Det blir liksom så konstigt. Men jag måste ju. Bli inte skrämd bara, det kanske låter farligt, men..."
Jag förstod precis på väg åt vilket håll han var, men väntade roat på att han skulle förmå sig att säga det av egen kraft. Plötsligt hördes två pip, någon annan försökte nå mig. Jag sade åt honom att jag skulle ringa när samtalet var över, tog samtalet och telefonhorade mig i tio minuter eller så. När jag ringde honom igen fortsatte vi.
"Jo, alltså, det ingår ju i jobbet att man surfar humorsidor och så. Och man måste ju förstå att det är Internet och det går inte att undgå från att det finns en del porr på såna, så jag måste tyvärr fråga..."
"Mitt vanliga jobb är telefonsex" svarade jag. "jag är helt cool med det mesta".
Vi skrattade i två omgångar. Dels det lättade skrattet när den jobbiga frågan var besvarad och det visade sig vara att problemet inte fanns.
Dels det nervösa skrattet, tio sekunder senare, när han insåg vad jag fick avbryta intervjun för.
Jobbet gick till någon kille. Det är säkert så att han var bättre lämpad än jag, men för mitt själsliga välbefinnande anser jag att det var för att jag är tjej, och det var ett sånt där jobb med Intärnät.
Labels: anekdot, jobbet i sig
posted by Tanja Suhinina at 4:08 PM
6 Comments:
Varsågod :)
Å andra sidan är guerillamarknadsföring ngt av det mest oanständiga man kan ägna sig åt efter att sälja dödsknark till dagisbarn eller vara yrkespolitiker, så ur ett moraliskt perspektiv tycker jag att du vinner på ditt nuvarande jobb. Plus att det lär skall vara ett förbannat slit att posta på ett gäng olika boards sisådär en tio gången i timmen.
Moral-schmoral. Det verkade så lärorikt att jobba åt den mörka sidan ett tag...
It's useless to resist the money of the dark side? Ja, kanske har du rätt. Men jag drar gränsen vid att jobba för Nestlé.
Nja, det där var ju roligt. Att jobba på Nestlé låter inte alls kul. Och ja, liiite moral har till och med jag. Skulle inte klara av att jobba på en fejkdejtinglinje heller.
alltså, helt orelaterat till posten kanske, men jag kom att tänka på det igår. Får du några kvinnliga TTs? Måste ju ändå finnas några brudar som läser din blogg och blir lite småsugna på att kolla vad du går för. Jag vet åtminstone att JAG är nyfiken:)
Post a Comment
<< Home