Don't stand, don't stand so, DON'T STAND SO CLOSE TO ME!

Jag har aldrig varit pedofilhatare. Jag har väldigt svårt att tänka mig att någon väljer att tända på barn, och med tanke på samhällets syn på pedofili är det jäkligt synd om människor som råkar göra det. Naturligtvis är jag emot våldtäkt och sexuellt utnyttjande av mineråriga, men jag är även emot motsvarande behandling av vuxna. Jag har inga problem med att vuxna människor fantiserar om knulla prepubertala ungar, och blev faktiskt lite sur när jag fick veta att företaget har policy mot rollspel med barn inblandade. Som jag tidigare har nämnt tog jag jobbet delvis för att jag ville veta mer om sexualiteter som normalt inte kommer fram, som människor kanske inte vågar berätta om annat än anonymt, och pedofila fantasier hör till den kategorin. Men policy är policy och jag lyder regler om jag förstår varför de finns.

Men nog med mina sexualpolitiska åsikter. Det här inlägget handlar om mina erfarenheter av telefonpeddos som jag har en del av, trots policyt. Det är ju ingen som avlyssnar och nyfikenhet dödar både katter och proffsetik. För att inte tala om att peddos tar lömska omvägar för att få prata barnsex.

Som jag tidigare nämnt, kan man spela in sina önskemål som jag får höra innan jag tar samtalet. Det är bra dels för att jag ska veta om jag t ex ska låta DOMINANT redan från starten, men också för att jag ska kunna välja bort samtal som jag känner mig obekväm med. Ibland får jag önskemål om att vara en liten flicka på tio bast. Ett par gånger har jag valt att inte lägga på.

De pedofiltorskarna som säger det rakt ut har jag ändå respekt för. De vet vad de vill, och de tar fucking hänsyn till att horan kanske har problem (i mitt fall rent arbetsdisciplinära) med att prata barnsex. Det finns å andra sidan män som jag helst vill fila kuken av. Det beror inte på att de tänder på barn, så mycket som på deras fula metoder att komma in på ämnet. Det mest typiska exemplaret är PedofilSvinet (PS). PS ringer precis lagom sällan för att jag inte ska känna igen hans röst direkt och pratar precis lagom mycket strunt i början för att jag inte ska känna igen scenariot förrns vi har pratat i några minuter och kommit in i spelet.

PS ringer min femtonåring (jag har tre olika karaktärer) och vill alltid rollspela någon beroendesituation, t ex skolelev och läkare, eller fotograf och modell. Så långt så okej. Femtonåringen är könsmogen och lovlig, dominanslekar är bara roligt, och "yngre" i äldre-kille-yngre-tjej betyder inte per automatik prepubertal. Min femtonåriga rollkaraktär blev av med mödisen när hon var "nästan fjorton", och många kunder vill höra om hennes strapatser från jailbaittiden. Skillnaden är att de allra flesta tänker sig en könsmogen, om än ung, tjej. En av de mest kända pinuppekonstnärerna, Gil Elvgren, såg sin idealkvinna som fifteen-year-old face on a twenty-year-old body, och det är ungefär så de flesta verkar resonera. Men inte PS inte.

Inledningsvis ser allt ut som en grej med lätt dominans och stor åldersskillnad, men sedan börjar han misshandla ner min ålder.

PS: Hur gammal är du?
PhPh: Femton.
PS: *örfil* Hur gammal är du?
PhPh: Femton sa jag ju!
PS: *örfil*
PhPh: Nyss fyllda femton!
PS: *örfil* hur gammal är du?
PhPh: Snart femton!
PS: *örfil* Inte med de där små knopparna till bröst. hur gammal är du?
PhPh: Kan väl inte rå för att jag har små tuttar!
PS:*örfil* Hur gammal är du?

Precis som B är PS uthållig och kan hålla på med auktionen hur länge som helst, tills jag är tolv-tretton. Under föryngringsprocessen upplyser han mig om att mina bröst påminner om Nederländerna, växtligheten på könsorganet är ungefär som på Arktis och min lilla fitta ska spräckas som en stad byggd på ett skarv mellan två kontinentalplattor när Richterskalan är ungefär lika hög som min ålder är låg. Varje gång försöker jag hålla tillbaka, men han nöjer sig inte med lägre än en prepubertal trettonåring. När han är klar följer en våldtäkt och sedan är han nöjd med livet, säger att vi hörs igen och lägger på.

Jag skulle inte vara lika irriterad på honom om han inte hade ett störigt sätt att prata på, och om han visade lite respekt, men det gör han inte och till råga på allt ska det vara våldtäkt. Det är det intresanta med peddosamtalen: jag kan inte komma på ett enda fall där jag fått spela renodlad våldtäkt med en könsmogen karaktär, men de få peddosamtal som jag har spelat har alla innehållit våldtäkter.

Som en parentes kan jag påpeka att jag får spela mycket på den vanligaste våldtäktsfantasin, "men hon njuter egentligen". På samma sätt som tanken att en kvinna egentligen njuter av att bli utpressad till att strippa för sin chef är inget som jag anser man ska applicera på verkligheten, tycker jag inte att det är något problem med att fantisera om våldtäkt. Men nu är det så att jag får spela det, och för mig är det jobbigt att helt plötsligt få till en våldtäktscen med skrik och gråt. Rent allmänt är det inte helt omöjligt och faktiskt lite roligt, jag får liksom skådespela. Men jag måste veta om det i förväg och jag vill inte känna mig inlurad i det, allra minst av någon som dessutom drar in mig i ett peddosamtal. Det är skillnad på att vara taskig mot min rollkaraktär och att vara taskig mot mig personligen. Att börja ett samtal med vanligt sex, och sedan plötsligt gå över till "du har inga bröst och jag ska knulla bort din oskuld så att ditt mödomsblod sprutar ur näsan medan du ber om nåd" är inte schysst.

Jag undrar lite varför pedofilerna som ringer mig vill nödvändigtvis våldta barn. Från vad som känns logiskt borde fantasin snarare vara att barnet självt är villigt. Kan det vara att samhället fientlighet mot att över huvud taget nämna barn och sex i samma mening har lett att inte ens pedofilerna själva kan föreställa sig något annat än hårt motstånd från barnet? Men NAMBLA propagerar från just ståndpunkten att barn höråhäpna kan ta initiativet, och Dolores Haze var inte direkt passiv. Varför envisas då mina kunder med att våldta flickorna, och inte ens på "hon njuter av det egenligen"-sättet? Är det något slags manifestation över deras frustration över ett samhälle där pedofiler stigmatiseras även om de aldrig har gjort ett barn illa? Är det så att de egentligen inte tänder på barn utan bara vill förstöra någonting oskuldsfullt? Jag vet inte. Jag får inte prata med dem och jag har inte tillräckligt stort underlag för att över huvud taget kunna generalisera.

Nästa gång PS ringer och börjar klubba ner min ålder ska jag bryta på fjorton skrika att jag inte får gå längre ner på grund av företagets policy. Det skulle jag kanske inte göra om han var trevligare, och det är naturligtvis arbetsoetiskt av mig, men om jag ska jobba för n kronor i minuten vill jag kunna spotta i de otrevliga kundernas hamburgare, särskilt när jag kan bortförklara det med hög arbetslojalitet.