Vi frågar inte hur sjuk du är, utan vilken arbetsförmåga du har.
Bilden illustrerar det som kommer på första plats i min sjuka (höhö) topplista!Försäkringskassan kör just nu en kampanj som får ut på att det är inte hur sjuk man är som avgör [om man får gratispengar] utan ens arbetsförmåga. En ganska sund inställning. I min bransch är man arbetsförmögen ungefär alltid, utom när man tappat rösten, vilket jag inte har lyckats med. Än. Det har lett till att jag har jobbat utan sjukfrånvaro i typ ett år, trots att jag är en sån som på den tiden jag hade obligatorisk närvaro brukade vara sjukanmäld i sammanlagt ett par månader varje skolår. Delvis för att det var tråkigt att närvara, men också för att jag är the master of att dra på mig förkylningar.
Här kommer mina topp tre mindre roliga sjukdomar att ha när man ska "prata knulla" (en del av mina kunder kallar det så, det är egentligen en ganska intressant grammatisk konstruktion).
3. Förkylning
There is no cure for the common cold, heter det. Mitt i ingefärstedrickandet ringer det och man släpar sig till luren. Variationerna av obekvämligheter är närmast oändliga; från att man är täppt i näsan till att man hostar ohämmat och skamlöst. Jag brukar normalt försöka hålla för luren när jag ska hosta eller så, men ibland hinner jag inte komma så långt innan ATCHOO!!1!!1! Intressant nog, brukar de flesta telefontorskarna fortsätta som om inget hade hänt. Ibland stannar kunden till och då förklarar man snällt att förlåt, nös/hostade, kan hända dem bästa.
2. Magsjuka
En gång lyckades jag på något mystiskt vis äta samma mat som ett par dussin andra människor och bli den enda att må illa. "Må illa" är ett major understatement i fallet. Ni vet, det där ljuvliga tillståndet när magsäcken smälter ned ungefär hälften, reflekterar över vad den just gjort, och bestämmer sig för att maten ska sprutas ut genom alla tillgängliga kroppsöppningar (helst samtidigt)? Det är just vad hände mig. De tidiga signalerna kom under det första samtalet under mitt kvällspass. Då var det lite olustigt, men jag hade ingen aning om vad som komma skulle, och oroade mig inte särskilt mycket. Jag måste haft en gratis-demo-skyddsängel den dagen, för att det första samtalet var också det sista. Det ringde inget mer den natten. Men det tog emot att ens tänka på analsex i en vecka efteråt.
REKLAMPAUS!
Nu kommer en kort sammanfattnig av början av topplistan, innan vi avslöjar
1. Psykosomatiska andningsbesvär
Förutom att vara the master of forkylning är jag även the master of placeboeffekt och psykosomatiskt vad som helst. Mitt psyke och min kropp hänger ihop så tajt att jag skulle kunna användas som uppvisningsmaterial av porrmotståndare som hävdar att när en kvinnas vagina penetreras, penetreras även hennes själ.
Jag har hört att stress-astma är ganska vanligt. Alltså, att vissa människor kan få temporära andningssvårigheter när de är stressade. Det känns tydligen ofta som om luften inte är tillräckligt syrerik, eller som om man försöker gäspa, men inte lyckas. Det är så det känns för mig. Jag fick sånt då och då när jag var yngre, men brydde mig aldrig nämnvärt. Det var inte särskilt jobbigt, det varade i någon halvtimme och det kunde gå månader mellan sådana anfall. Men provisionslönen hade gjort sitt och jag hade ohyggliga besvär med det för några månader sedan. Jag hade svårt att somna, eftersom jag bara kunde andas någorlunda tillfredställande när jag stod upp. Jag kände att jag höll på att svimma och såg up som en fisk som försökte andas luft när det var som värst. Läkare tittade på mig, frågade om jag var stressad och sa att det var psykosomatiskt.
Ni kanske undrar hur det här är relevant till telefonhoreri.
Jani, telefonhoreri handlar mycket om att stöna och skrika. Hyperventilera. När det var som värst kändes det som att jag fick exakt noll syre i mig när jag stönade sittandes. Samtidigt kunde jag inte stå upp heller, för att jag blev för yr. Phojkvännen fick helt enkelt hålla mig i lodrätt tillstånd samtidigt som jag fejkade orgasm och irgonerade svärtan framför ögonen. Det såg nog ganska (tragi)komiskt ut.
Bonus! Hicka
Nej, inte en sjukdom. Men ett irriterande kroppstillstånd. Särskilt om man ska prata mycket eller stöna och skrika eller så.
Labels: anekdot, irritationsmoment
posted by Tanja Suhinina at 4:55 PM
11 Comments:
Åh, en vän i vassen! Har själv tampats med psykosomatiska andningsbesvär sedan grundskoleåldern. "Hormonbetingat, inget att bry sig om" fick jag höra när jag som tolvåring ringde sjukvårdsupplysningen och, kippande efter andan, berättade att jag höll på att dö kvävningsdöden.
I övrigt, tack för en omåttligt underhållande - och välskriven - blogg!
Det värsta med sånt är att man får höra att det inte är ovanligt först efter att man haft jättemycket panik. Det var samma sak med min första urinvägsinfektion. Hade urinvägsinfektioner funnits i min begreppsvärld innan jag själv började kissa blod, hade jag nog sökt läkare tidigare och sluppit flera dagar av AJJJJ och SVIIID. Efter att jag kollade upp symptomen på internet och berättade för min mamma var hon helt "åh, men alla får ju sånt då och då" och man ba' "tack för att du berättade NU" =) Det var samma sak med det här. När jag berättade om det för mina vänner efter veckor av *härmar en fisk på torrt land* sade flera av dem att de själva hade problemet eller att de kände fiolk som hade det. Mer öppenhet, I say!
Så, nu har jag avreagerat mig lite. Psykosomatiska andningsproblem är inte att leka med. Man borde kunna få en inhalator, för placeboeffektens skull.
En sån inhalator som grabben med glasögonen har i DET! En fylld med vatten och lite kamfer. Helt verkningslöst egentligen, men smakar medicin och funkar ju tydligen på hans andningsbesvär. Tyvärr så pallade den inte med tokångesten på att återvända för att ta hand om Det en andra gång... Öhm. Jag är rätt bra på sidospår.
hej! älskar din blogg! tänkte att du kanske kunde svara på detta, för jag har läst att du har skrivit om ämnet - använda trosor, innan. ät det ok-säkert att "ragga" kunder (på typ en chat) o ge dem sitt kontonummer sen? vad tror du? vet du något om det hela? tacksam för svar! /anna
Michis:
=)
Det enda jag minns av den boken är att det var barnsex med och att det var där jag lärde mig att man kunde krydda stekta ägg med starka kryddor.
Anonym:
Jag har aldrig gett ut mitt kontonummer till folk, men enligt folk ska det vara okej, eftersom banker inte får ge ut någon information utifrån kontonummer. Hur de lyckas med det på Nordea, där man har sitt personnummer som kontonummer är iofs lite underligt.
en, som sagt, jag gör det inte. Av ren trotsig laglydighet. =)
laglydighet? det är väl inte olagligt att sätta ut annons och sälja något..(typ ebay eller blocket..) eller prata med någon över internet o sälja nåt för ett par hundra..? :-)
Men gud. Den här bloggen var ju bara så. jävla. bra.
Anonym:
I mitt fall är det folk som vill beställa direkt från mig snarare än genom företaget. Av någon anledning tycker jag att det är riktigt roligt att betala skatt för allt jag gör som telefonsexerska, så jag vägrar.
Ann:
Tack =)
har du funderat på webbshower?
Anonym:
Öh, nja. Jag har aldrig övervägt det på allvar, i alla fall.
För det första tycker jag att det jobbet saknar många av de detaljerna som gör röstsex intressant: man får spela olika människor med olika kroppar, man får rollspela situationer helt fritt, etc.
För det andra vill jag inte att vem som helst ska ha tillgång till porrbilder på mig.
Hurså?
Jag har också haft psykosomatiska andningsbesvär! Eller, jag har fortfarande det ibland. Bara att minnas det gör att det återkommer, ibland. TACK FÖR DEN DU! :D
/Meidi kommenterar på gamla, gamla inlägg
Post a Comment
<< Home