Tuesday, April 24, 2007

New Brud On The Line

Det har gnällts på att jag inte skriver sådana där hederliga inlägg om telefonhorandet som jag skrev på den gamla goda tiden, vilket såklart beror på att jag inte hinner med både skola, blogg och blok just nu, när deadlinen flåsar mig i luren. En förståelseorgie uppstår - läsarna är missnöjda, men förstår att jag inte har tid, och jag har mycket att göra som det är, men förstår läsarnas missnöje.

Vad gör man då? Jo, man outsourcear!

Jag frågade en kollega till mig (som sig bör är hon inte bara en kollega utan även skitsnygg och stencool) om hon ville skriva ett inlägg och det ville hon. Här kommer hennes inlägg och jag skulle kunna skriva "I second that" efter varje mening, men då skulle det bli jobbigt att läsa.

ENJOY!


KORT FAKTARUTA
Ålder: 20-something
Anledning till att ta jobbet:
Det verkade nytt och utmanande

Favoritsamtal: Killar som gillar killar och ber mig brodera ut bögfantasier
Hatsamtal:
Kunder som förväntar sig att man ska läsa deras tankar


När PhPh bad mig skriva gästblogg var självklart min första tanke att det skulle bli otroligt roligt att få ge mitt perspektiv av telefonhorejobbet; sola sig lite i PhPh-glansen och komma med några vettiga remarks angående röstsexsäljande. Min andra tanke löd ungefär såhär: herregud, vad ska jag skriva om? Det är inte det att jag har få ämnen att välja bland, det är den totala motsatsen. Till skillnad från en egen blogg måste man i en gästblogg rikta in sig på en viss punkt av ämnet man vill belysa och sedan inte avvika från ämnet alltför mycket. Ungefär motsatsen till det jag gör just nu, dvs.

Nåväl. I anonymitetens namn kan ni kalla mig PhonePhuckerPhriend. Jag började jobba som röstsexare för ungefär tre månader sen, och är alltså värsta n00ben i jämförelse med PhPh. Dock kan jag säga att man efter bara ca en månad hunnit gå igenom de allra flesta typerna av kunder och därmed blivit smått rutinerad inom telesex- och ljudeffektsvärlden. Fittljud? Check. Trovärdiga skrik av smärta? Check. Gå runt i cirklar i högklackade skor samtidigt som du simulerar avsugning? Check. Jag tror att kunderna tänker ”holy fuck, ny brud på linjen!” och ringer extra mycket de första dagarna - ett slags telefonsexets introduktionskurs. Tacksamt, må jag säga, eftersom cheferna inte berättar mer om jobbet än hur man loggar in via telefonen, i princip. PhPh, internet, och regelbundet jobbande har gjort mig till den magnifika telefonhora jag är idag.

Det jag tycker är mest intressant med mitt och PhPhs jobb är egentligen inte jobbet i sig - det var utmanande och roligt till en början, men efter ett par veckor tröttnar man på att fnissa sexigt - utan hur folk reagerar på det. Många tror att man skämtar. Alla frågar om numret (varpå jag säger att de aldrig skulle ha råd - ha!). Vissa säger ”åh, som i Short Cuts?”, andra säger ingenting och stirrar på ens bröst istället. Oavsett hur chocken uttrycks - för det är alltid en chock - är det alltid lika intressant.

På något sätt tror jag att chocken grundas i att folk inte vet riktigt hur de ska kategorisera mig och PhPh. Folk man just mött blir rätt obekväma inför att tänka sig att personen framför en låtsas vara en kåt 16-åring for a living sådär första gången man ses, det jag kan förstå; hur ska man förhålla sig egentligen? Jag är åtminstone ingen typisk lyxhora till utseende och utförande, snarare kvalificerad internetnörd med stort intresse för miljöpolitik. Säger mitt jobb då något mer om mig än något annat, ”vanligt” jobb hade sagt om mig, bara för att jag jobbar inom sex? Krävs det att man är en speciell sorts människa för att kunna ta ett sexjobb? Är jag därutöver prostituerad eller inte; säljer jag mig själv eller min röst?

Kära Allmänheten, jag förstår att ni blir ställda när jag berättar vad jag jobbar med. Men lika lite som ni drar slutsatsen att bartendern på Kickis är alkoholist behöver ni dra slutsatser om mig baserat på mitt yrke. Jag är inte nymfoman, jag blev inte utsatt för övergrepp i min barndom, jag hoppade inte av gymnasiet och har därtill aldrig vikt ut mig i Slitz.

Att ens vänner och familj blir förskräckta när jag berättar om mitt senaste jobb förstår jag desto mindre. Visst, det är ett ganska knäppt jobb, men knappast mer ovärdigt än något annat jag sysslat med i mitt korta yrkesliv. Jag fick ofta höra när jag precis hade börjat PhonePhucka att jobbet skulle ändra min bild på män och sex till det sämre. Ursäkta? Det är ungefär som att säga att ett jobb på McDonalds för evigt skulle ändra ens bild på mat. Visst är sex mer laddat, men faktum är att alla jobb förändrar en på något sätt; speciellt servicejobb. Faktum är dock att lika väl som man redan vet att folk ger onyttig mat till sina kids, vet man att folk gillar en hel del udda saker inom sex. Tack internet.

Så, slutligen, hur ska vårt jobb kategoriseras? Är vi horor eller inte? Jag vet inte. Jag brukar säga att jag improviserar interaktiva sexnoveller i realtid snarare än att jag säljer mig själv, men en viktigare fråga är: spelar det roll, egentligen?

Labels: , , ,

10 Comments:

Anonymous Stefan said...

"Men lika lite som ni drar slutsatsen att bartendern på Kickis är alkoholist behöver ni dra slutsatser om mig baserat på mitt yrke."

POINT TAKEN :D
Alla städare lär ju inte älska att städa heller. Skitjobb som skitjobb.

6:45 AM  
Blogger David said...

Tack internet.

Det var så lite så!

7:01 AM  
Anonymous dir t said...

Är inte alla horor?

Nästan alla gör saker för pengar som de kanske inte skulle gjort gratis, åtminstone inte lika mycket.

Jag själv skulle hellre ha telefonsex eller riktigt sex för pengar än byta blöjor på gamla dementa, hämta sopor kl 5 på morgonen eller köra tunnelbana. Nu behöver jag inte göra någotdera men jag vill inte hindra andra att utnyttja rätten till sina egna kroppar. Dessutom horar jag själv som jobbar på obekväma arbetstider fast jag inte vill.

"Hora" betyder egentligen "kvinna som har sex utanför äktenskapet", tex innan äktenskapet. En prostituerad måste då förstås också vara en hora.

Nu när man åtminstone erkänner alla rätten att ha sex utanför äktenskapet kunde man trott att horstigmat skulle försvinna, men tydligen inte. T.o.m. telefonhoror verkar ibland dra en gräns mellan sitt arbete och "riktiga" pro:s, så fördomarna om var gränsen går för att "sälja sin kropp" resp utföra en tjänst är verkligen djupt rotade i samhället.

För mig är det hor när en tjej accepterar en drink i utbyte mot att stå kvar, eller kräver en stor förlovningsring för att gifta sig eller när jag själv tvingar mig upp kl halv fem för att hinna med flyget på en affärsresa.

Ture

12:31 PM  
Blogger phonephucker said...

Dir T: Om man ser äktenskapet som ett långsiktid sexköpsavtal (och det är en inte helt galen tanke på många sätt) så går inte ens de gifta kvinnorna fria från att vara horor.

12:37 PM  
Blogger Lust och Fägring said...

riktigt intressant

4:05 PM  
Anonymous dir t said...

PhPh: Absolut. Särskilt "fotbollsfruar" är prostituerade. Dock inte horor i den tidiga definitionen av ordet.

* fotbollsfru = gold digger som gifter sig med den rikaste fotbollskillen för att ta del av hans välstånd

T Masing

2:09 AM  
Blogger Stefan said...

Dir T: Fotbollsfrueri etc. är väl i sin tur ett resultat av en glad värld där nästan alla stenrika personer är män och män i allmänhet tjänar mer. De flesta riktigt rika kvinnor har ärvt förmögenheten från män.

4:14 AM  
Anonymous Masing said...

Stefan: Jag analyserar inte orsaken till att fler kvinnor är horor än män, bara ATT de är det.

Ture

7:28 AM  
Anonymous Snygg-Johnny said...

Gå runt i cirklar i högklackade skor samtidigt som du simulerar avsugning? Kalla mig korkad, men jag fattar inte. Vill de bli avsugna av någon som går omkring under själva akten?

3:10 AM  
Anonymous Phriend said...

dir t: Självklart kan man se det så. Alla säljer sin tid, sina tjänster, och i viss mån sin kropp. Luddig gräns det där.

snygg-johnny: Ja du, jag har aldrig påstått att jobbet har någon direkt verklighetsanknytning. Haha. Jag antar att det är ljudet, mest? Som fungerar som något slags afrodisiaka.

10:06 AM  

Post a Comment

Links to this post:

Create a Link

<< Home