Shower Power!

Phojkvännen brukar roa sig på min bekostnad på ett uttjatat men effektivt sätt. När vi sitter och pratar drar han ibland en grej med sin bästa sagofarbrorröst (och tro mig, han har en jävligt bra sagofarbrorröst) (undrar om det finns sagofarbrortelefonlinjer)(om inte borde vi starta en) bara för att roa sig åt min reaktion.

Man tar ett alldeles nytt färskpressat papper. Sedan särar man på blygdläpparna och *tsk*

Under *tsk* gör han en liten gest, som om han skulle dra pappret över klittan. Han har gjort det minst en hundra gånger sedan vi börjat kila stadigt, och jag ryser fortfarande. Varje gång. Inte så konstigt att han fortfarande gör det.

För inte så länge sedan gjorde jag en duschscen på jobbet.

"Jag tvålar in dina bröst" flåsade det från andra sidan luren.
"Mmmmmmååååhhhhh"
"Jag tvålar in dina skinkor" fortsatte rösten.
"Mmmmåååhhmmmmm"
"Jag tvålar in din fitta"
STOPP!

Om mitt liv hade varit en sitcom på riktigt och inte bara metaforiskt hade jag svarat "Ajajajjjj... oj, jag menar ÅÅÅÅH".

Det gjorde jag nästan. Mer subtilt, typ "Aaaaammåh". Och tänkte att jag kanske skulle fortsätta med "Jag känner hur pH-balansen i mitt underliv rubbas hela vägen till Andromedanebulosan". Men det gjorde jag förstås inte.

Seriöst. Brrrr.

-------------------------------------

Lite meta. Redan innan Daniel kom hit och i sitt första inlägg anklagade mig för att "sakna[...] formagan att se strukturerna under [m]itt och hundratals andras agerande" ville jag skriva om det där med bloggkommentarer och respekt. Vilket berodde på att jag blev riktigt less på att jag och Tessie blev lillade av var sin man under en kort tidsperiod. Att lilla betyder att man tilltalar en okänd människa som "lilla N", till exempel "lilla Phonephucker", och det är otroligt fult, lågt, dumt och löjligt. Särskilt när det görs av någon som stoltserar med "jag behöver inte kalla mig ”master”, ”herre”, ”Sir” eller ngot annat. Dom orden är till för att visa en auktoritet som redan ska finnas där naturligt och ska inte behöva förstärkas av ngot speciellt ord.*". Just Freddan är i och för sig är ett specialfall som förtjänar kängor för mer än bara sitt lillande. Och då pratar jag inte ens om hans tveksamma kvinnosyn, utan först och främst om hans vägran att rätta stavfel, eftersom han tycker att de är charmiga*.

Det jag skulle skriva om reeespekt var ungefär det att det är helt okej att dissa folk på Internet, men kan ni snälla göra det snyggt, så att det inte bara slår mot er själva?

-------------------------------------

Nu ska jag egotrippa lite och jag täker vara fast övertygad om att ni bryr er. Ni som bara känner mig som PhPh, vad ser ni mellan raderna? Ni måste väl ha en uppfattning av mig som person baserad på sådant jag aldrig aldrig har sagt, men som ändå syns? Eller som ni bara har fått för er. Vad har jag för hårfärg? Vem är min favoritförfattare? Vilket parti röstade jag på? Hur skulle en MTV top-10-at-10-lista se ut om den hette top 10 PhPh?

Sexberoende. FINALLY!

Den fantastiska bilden hittade jag här när jag googlade efter bilder som hade med blandmissbruk att göra.

Nej, den här gången ska jag fanimig klara av att skriva om sexberoende. Och jag struntar i om det inte blir sådär genomgående välformulerat, alla de krafterna har jag wasteat på Daniel.

Sexberoendet hade länge stått på min inoficiella lista över sånt man kan blogga om när man inte har någonting bättre för sig. Och när ett sådant inlägg efterfrågades, tänkte jag "varför inte".

Jag började käckt, skrev halvvägs, fastnade och lämnade det osparade inlägget i en bortglömt tab i ett Firefoxfönster som jag sedan stängde ned med resten av datorn när jag skulle sova.

Det andra försöket kom lika långt. Nu skulle jag vara försiktig och spara. Blogger svarade genast genom att serverfaila.

Det tredje försöket ligger någonstans under drafts och skräpar. Den här gången var det varken min eller teknikens dumhet som sabbade. Det var helt enkelt det att jag inte hade så mycket att säga.

Som telefonhora möter jag säkerligen sexberoende om inte varje dag, så varannan. Kruxet är att från min synpunkt, med den informationen jag har, är det ganska svårt att sätta amatördiagnos. Det är lite som med BRIS-telefonlinjen. Vuxna som jobbar där måste tro att allas som ringer liv kretsar kring att de blir mobbade eller misshandlade eller utnyttjade eller vad de nu blir. Fast i deras fall är det desvärre sant. I mitt fall ringer de för att telefonknulla, och sedan går de kanske till sin makramékurs eller fashionistabloggar. Men det vet ju inte jag om.

Eller det där med att en del av mina kunder lever ganska så promiskuöst, vilket får det att låta som om de knullar hela tiden, jämfört med mig, till exempel. Men det är som med myror och elefanter, fyra knull med främlingar kanske låter mer än fem med sambon, men är de facto inte det.

Bland one-call-stands är det helt orealistiskt att tyda ut vilka visar tecken på sexberoende (om de inte är extremt osubtila). Bland mina fasta kunder har jag inte en enda som jag spontant skulle misstänka för det. De kunderna som jag däremot gärna skulle misstänka finns alla i kategorin intensiva periodare.

De intensiva periodare gör är att ringa mycket under en kort tid, ofta under ett och samma arbetspass. Vissa av dem nöjer sig med att ringa för en miljard pengar under en dag och aldrig mer höra av sig. Andra ringer upp en miljard under en dag och hör av sig nästa gång de får lön. Att höra en sådan semi-stammis röst är som att höra introt till Pink Floyds Money. Klirr-klirr. De ringer. De pratar. De kommer. De ringer igen så fort kuken vaknat till på nytt. Ibland vill man svara med "hinner du äta, lille vän?".

Någonting som förekommer i många sådana samtalssekvenser är (säg efter mig!) en ständig jakt efter nya kickar. "Stammisarna" brukar mer eller mindre nollställas mellan perioderna, men det blir ändå samma kurva (här tänkte jag beskriva kurvan matematiskt, men orka...). Det växer. Och växer. Och växer. Det blir allt svårare att få dem att komma, och önskemålen blir allt mer... tja... inte nödvändigtvis grövre eller knäppare, utan helt enkelt mer. Det var under ett sådant samtal som min favorithistoria ägde rum.

Att de dessutom gärna har en porrfilm på i bakgrunden goes without saying.

Det där med porrfilm, förresten. Första gången jag fick en telefontorsk som såg på porr samtidigt som han pratade med mig blev jag jätteöverraskad. Jag berättade om det för phojkvännen (själv tycker han att han inte ska kallas för Phojkvän utan för PhonePhuckerPhucker) och kallade fenomenet för blandmissbruk, relevant nog. Sedan dess jag jag blivit äldre, klokare och insett att kanske en fjärdedel av samtalen har någon sorts porrbakgrund. Tur att jag inte är den svartsjuka typen!

Beroende och dess konsekvenser har aldrig kommit upp i samtalen, annat än i korta fraser typ "det är så jobbigt att vara så jävla kåt hela tiden". En ganska vanlig grej att säga, faktiskt. Men de utvecklar det aldrig, och jag frågar inte. Jag kanske borde. Jag kanske även borde ta och fråga om de hinner äta mellan varven. Och hur det är med dem. Om de mår bra och så. Men det ingår inte i mitt jobb, och ärligt talat vill jag inte. Jag har inget som helst intresse av att leka psykolog och låtsas engagera mig. Än mindre har jag intresse av att engagera mig på riktigt.

Under hela min tid som PhPh har jag bara haft tre samtal som har fått mig riktigt upprörd och ledsen. Ett av dem var en osedvanligt otrevlig barnvåldtäkt. De två andra var samtal från män som utom tvivel var väldigt ensamma. Jag har lätt för att bry mig. Jag vill inte veta. För tre spänn i minuten är jag beredd att dra mig i kinden, stöna, fejka orgasm och säga "nylon" med inlevelse. För att jag ska lyssna på någons problem vill jag ha så mycket pengar att jag själv får råd med terapi. Och om telefontorskarna inte börjar prata om sitt psyktrassel tänker jag inte provocera dem.

Och härmed har jag sagt allt jag hade att säga om sexberoende och mitt jobb. Jo, det är förmodligen många sexberoende som ringer, men jag vet aldrig säkert. Jo, jag tjänar på deras beroende, men jag får inte dåligt samvete för det. Sexberoende är ett seriöst psykiskt problem och ska behandlas av en psykolog, inte av en tjugånåntingåring med helt annan utbildningsbakgrund.

Say hello to my little HUEG friend master and commander.

Nu är jag inte sådär jättepåläst på genus och sånt, men jag har läst att männens relation till deras penisar ska vara rätt rolig. Till exempel det där att kuken ses som en självständig varelse och kan t ex styra mannens tankar och "ta över". Tänka med kuken, you know. Här kommer två autentiska citat.

Jag kan vara kärleksfull också, men idag är jag hård. Kanske för att min kuk är så hård.

Och

Jag är helt naken nu, förutom min stora kuk.

Ridå? Ridå.

Ni får använda dem i relevanta sammanhang.

----------------------------------

Jag brukar inte blogga sexualpolitik, men nu har den förväntade debatten i kölvattnet av Petra Östergrens bok anlänt. I torsdagens DN fanns en debattartikel skriven av någon Kajsa Ekis Ekman. Hon kan varken skriva eller, av hennes analys av boken att döma, läsa.
"Hycklande om prostitution"

På SVT24 fick man se Petra Östergren och Ursula Berge debattera. Man kan se debatten på SVT24s webb, fredagen 10/11, ungefär i mitten av inslaget.

Jag tror inte jag kommer skriva någon djupare analys. Men det är riktigt otrevligt hur mycket Östergrens motståndare likställer prostitution med utnyttjande och använder känsloargument. Ekis Ekman kommer med antaganden i form av ledande frågor som hon bygger sin vidaer argumentation på. Berge drar upp fjortonåriga flickor som inte ens borde jobba i kassan på Donken, än mindre i ett högriskyrke.

Och oavsett vad man tycker om prostitution. Hur kan man inte vara emot den nuvarande lagstiftningen?