Don't stand, don't stand so, DON'T STAND SO CLOSE TO ME!

Jag har aldrig varit pedofilhatare. Jag har väldigt svårt att tänka mig att någon väljer att tända på barn, och med tanke på samhällets syn på pedofili är det jäkligt synd om människor som råkar göra det. Naturligtvis är jag emot våldtäkt och sexuellt utnyttjande av mineråriga, men jag är även emot motsvarande behandling av vuxna. Jag har inga problem med att vuxna människor fantiserar om knulla prepubertala ungar, och blev faktiskt lite sur när jag fick veta att företaget har policy mot rollspel med barn inblandade. Som jag tidigare har nämnt tog jag jobbet delvis för att jag ville veta mer om sexualiteter som normalt inte kommer fram, som människor kanske inte vågar berätta om annat än anonymt, och pedofila fantasier hör till den kategorin. Men policy är policy och jag lyder regler om jag förstår varför de finns.

Men nog med mina sexualpolitiska åsikter. Det här inlägget handlar om mina erfarenheter av telefonpeddos som jag har en del av, trots policyt. Det är ju ingen som avlyssnar och nyfikenhet dödar både katter och proffsetik. För att inte tala om att peddos tar lömska omvägar för att få prata barnsex.

Som jag tidigare nämnt, kan man spela in sina önskemål som jag får höra innan jag tar samtalet. Det är bra dels för att jag ska veta om jag t ex ska låta DOMINANT redan från starten, men också för att jag ska kunna välja bort samtal som jag känner mig obekväm med. Ibland får jag önskemål om att vara en liten flicka på tio bast. Ett par gånger har jag valt att inte lägga på.

De pedofiltorskarna som säger det rakt ut har jag ändå respekt för. De vet vad de vill, och de tar fucking hänsyn till att horan kanske har problem (i mitt fall rent arbetsdisciplinära) med att prata barnsex. Det finns å andra sidan män som jag helst vill fila kuken av. Det beror inte på att de tänder på barn, så mycket som på deras fula metoder att komma in på ämnet. Det mest typiska exemplaret är PedofilSvinet (PS). PS ringer precis lagom sällan för att jag inte ska känna igen hans röst direkt och pratar precis lagom mycket strunt i början för att jag inte ska känna igen scenariot förrns vi har pratat i några minuter och kommit in i spelet.

PS ringer min femtonåring (jag har tre olika karaktärer) och vill alltid rollspela någon beroendesituation, t ex skolelev och läkare, eller fotograf och modell. Så långt så okej. Femtonåringen är könsmogen och lovlig, dominanslekar är bara roligt, och "yngre" i äldre-kille-yngre-tjej betyder inte per automatik prepubertal. Min femtonåriga rollkaraktär blev av med mödisen när hon var "nästan fjorton", och många kunder vill höra om hennes strapatser från jailbaittiden. Skillnaden är att de allra flesta tänker sig en könsmogen, om än ung, tjej. En av de mest kända pinuppekonstnärerna, Gil Elvgren, såg sin idealkvinna som fifteen-year-old face on a twenty-year-old body, och det är ungefär så de flesta verkar resonera. Men inte PS inte.

Inledningsvis ser allt ut som en grej med lätt dominans och stor åldersskillnad, men sedan börjar han misshandla ner min ålder.

PS: Hur gammal är du?
PhPh: Femton.
PS: *örfil* Hur gammal är du?
PhPh: Femton sa jag ju!
PS: *örfil*
PhPh: Nyss fyllda femton!
PS: *örfil* hur gammal är du?
PhPh: Snart femton!
PS: *örfil* Inte med de där små knopparna till bröst. hur gammal är du?
PhPh: Kan väl inte rå för att jag har små tuttar!
PS:*örfil* Hur gammal är du?

Precis som B är PS uthållig och kan hålla på med auktionen hur länge som helst, tills jag är tolv-tretton. Under föryngringsprocessen upplyser han mig om att mina bröst påminner om Nederländerna, växtligheten på könsorganet är ungefär som på Arktis och min lilla fitta ska spräckas som en stad byggd på ett skarv mellan två kontinentalplattor när Richterskalan är ungefär lika hög som min ålder är låg. Varje gång försöker jag hålla tillbaka, men han nöjer sig inte med lägre än en prepubertal trettonåring. När han är klar följer en våldtäkt och sedan är han nöjd med livet, säger att vi hörs igen och lägger på.

Jag skulle inte vara lika irriterad på honom om han inte hade ett störigt sätt att prata på, och om han visade lite respekt, men det gör han inte och till råga på allt ska det vara våldtäkt. Det är det intresanta med peddosamtalen: jag kan inte komma på ett enda fall där jag fått spela renodlad våldtäkt med en könsmogen karaktär, men de få peddosamtal som jag har spelat har alla innehållit våldtäkter.

Som en parentes kan jag påpeka att jag får spela mycket på den vanligaste våldtäktsfantasin, "men hon njuter egentligen". På samma sätt som tanken att en kvinna egentligen njuter av att bli utpressad till att strippa för sin chef är inget som jag anser man ska applicera på verkligheten, tycker jag inte att det är något problem med att fantisera om våldtäkt. Men nu är det så att jag får spela det, och för mig är det jobbigt att helt plötsligt få till en våldtäktscen med skrik och gråt. Rent allmänt är det inte helt omöjligt och faktiskt lite roligt, jag får liksom skådespela. Men jag måste veta om det i förväg och jag vill inte känna mig inlurad i det, allra minst av någon som dessutom drar in mig i ett peddosamtal. Det är skillnad på att vara taskig mot min rollkaraktär och att vara taskig mot mig personligen. Att börja ett samtal med vanligt sex, och sedan plötsligt gå över till "du har inga bröst och jag ska knulla bort din oskuld så att ditt mödomsblod sprutar ur näsan medan du ber om nåd" är inte schysst.

Jag undrar lite varför pedofilerna som ringer mig vill nödvändigtvis våldta barn. Från vad som känns logiskt borde fantasin snarare vara att barnet självt är villigt. Kan det vara att samhället fientlighet mot att över huvud taget nämna barn och sex i samma mening har lett att inte ens pedofilerna själva kan föreställa sig något annat än hårt motstånd från barnet? Men NAMBLA propagerar från just ståndpunkten att barn höråhäpna kan ta initiativet, och Dolores Haze var inte direkt passiv. Varför envisas då mina kunder med att våldta flickorna, och inte ens på "hon njuter av det egenligen"-sättet? Är det något slags manifestation över deras frustration över ett samhälle där pedofiler stigmatiseras även om de aldrig har gjort ett barn illa? Är det så att de egentligen inte tänder på barn utan bara vill förstöra någonting oskuldsfullt? Jag vet inte. Jag får inte prata med dem och jag har inte tillräckligt stort underlag för att över huvud taget kunna generalisera.

Nästa gång PS ringer och börjar klubba ner min ålder ska jag bryta på fjorton skrika att jag inte får gå längre ner på grund av företagets policy. Det skulle jag kanske inte göra om han var trevligare, och det är naturligtvis arbetsoetiskt av mig, men om jag ska jobba för n kronor i minuten vill jag kunna spotta i de otrevliga kundernas hamburgare, särskilt när jag kan bortförklara det med hög arbetslojalitet.

Jag ljuger så bra!

Många människor som har jobbat på McDonald's eller en korvfabrik vägrar äta korv eller på McDonken, och det av en anledning: de har fått titta bakom kulisserna.
Eller, förresten, det är kanske fel analogi.
Tänk såhär då: man vill inte veta hur trollkarlen fiskar upp kaninen ur cylinderhatten. Visst, det är fascinerande och så, men sedan kommer man känna sig sviken för resten av sitt liv och aldrig mer kunna lita på en trollkarl.

Genom den här bloggen dödar jag alltså sakta och säkert min potentiella kundkrets. Och jag vet att jag själv aldrig kommer ringa en betallinje för att få lite porrsnack. Jag har sett bakom kulisserna. Jag vet hur det ser ut.

Telefonen ringer. "Jävla pervon" väser jag och börjar leta efter luren. Telefonen kan ringa när som helst, till exempel

• När jag jagar mat
• När jag äter mat
• När jag har sex
• När jar ser på en ny spännande TV-serie som jag just tankat hem
• När jag gnäller för min sambo om min ångest och smärta
• När det är konståkning på TV
• När jag pratar i telefon med min mamma
  

Jag tar fram mitt block och luren, skriver in viktiga nuffror och försöker välja var jag ska sitta. Förenklat kan man säga att jag väljer mellan Med Pojkvännen eller Utan Pojkvännen. I början av min karriär var det otänkbart att prata så att han kunde höra: framför allt för att jag har svårt att hålla mig för skratt. Sedan dess har jag utvecklats, lärt mig att skrattstöna, och blivit tillräckligt lat för att impulsen att springa till sovrummet och stänga in mig där ska dränkas i min feta häcks signaler.

Om samtalet visar sig vara från en kund som kräver koncentration från min sida (sådana där kunder är antingen jättetrevliga eller jättejobbiga) kan jag orka släpa mig från pojkvännen, men oftast stannar jag. Ibland kan vi till och med morgonmysa i sängen samtidigt som jag då och då stönar i luren; allt som oftast sitter vi vid var sin dator och han visar noll intresse för mig, utom när han gör grimascher för att få mig att skratta.

Naturligtvis lider alla samtal av att jag pysslar med någonting annat parallellt, men industristöpta samtal lider väldigt lite jämfört med samtal där kreativiteten måste flöda innan kuksaften (världens bästa ord) gör det. Såhär kan det se ut när PhPh pratar med en tråkig kund

1. PhPh fortsätter läsa någon dålig feministblogg som hon höll på att läsa innan kunden ringde
2. Sambon sträcker ut pekfingrarna på båda händerna och formar dem till ett T. PhPh nickar, hon vill gärna ha te.
3. PhPh skriver inköpslista.
4. PhPh kollar in Photoshop Phriday på SA (här är det jättepraktiskt att kunna omvandla sitt skratt till stön).
5. Ett mess från en polare som vill komma förbi och kolla på konståkning dyker upp på ICQ. PhPh svarar lite långsamt.
   
6. Sambon kommer med te och får en puss.
7. PhPh börjar träna upp sin huvudräkning genom att räkna ut hur många minuter hon har pratat under passet och multiplicera summan med n, där n är antalet kronor hon får per minut. (Desutom kan jag tillägga att n kan lika gärna hetaε och närma sig noll)
   
8. PhPh läser skräpartiklar på Aftonbladet Kvinna.
9. Sambon hittar någonting roligt i bokreakatalogen och viftar mig till sig. Jag nickar gillande och pussar honom.
10. PhPh inser att hon inte alls vet var i sexakten hon befinner sig just nu, men inser att kunden verkar inte märka hennes förvirring.
11. Ordningen är återställd och PhPh stönar samtidigt som jag pillar i Photoshop och stör mig på att jag bara kan använda en hand.

Sedan sprutar kunden, PhPh är snäll och artig och sedan läggs det på. Sambon klickar på mute-knappen så att TVn börjar låta igen och han slipper förlita sig på textremsan i Simpsons, tittar på mig och frågar "tråkig kund?".

Man får upp så passande bilder på google

Idag ska PhPh göra någonting så ovanligt som att direktcitera. Jag har ett block där jag antecknar tider, vilken av tjejerna kunden vill prata med och annat viktigt. Där skriver jag också ned intressanta formuleringar, ord och allmän kuriosa. Tyvärr är telefontorskar helt obegåvade på det där med att säga roliga och citabla saker; precis som barn, alltså, fast tvärtom. Det mesta av det roliga de säger är inte roligt utanför sammanhanget, men jag tror att jag har lyckats att skrapa ihop några citat som kan vara underhållande även för er som inte behöver höra dem direkt från flåsande käftar.

Ja har blivit avrunkad av tjejer och det är så jävla skönt.
Sades i en förtroendevänlig ton. Jag kan inte riktigt förklara varför det är roligt, bara att det var det.

Sköna mjuka sköna fasta lår.
Adjektivoverload. Händer ofta.

Din mun är som en fitta.
Hårig? Luktar fisk?

åh fyfan det är sperma i kuken som vill ut!
Sperman är nog faktiskt i testiklarna, men låt gå.

Jag har ett problem här, jag har en balk som är stenhård [...]
Jag och sambon diskuterade länge inom vilket ämne problemet låg. Pojkvännen satsade på juridik. Jag ansåg att det handlade om hållfasthetslära.

Vad var det jag skulle säga?
Med jämna mellanrum glömde kunden vart han var på väg och fastnade. "Säg någonting annat" föreslog jag vänligt.

vanlig normal mjölksex
Synonym till slicka-suga-rida™

Den är grov som en ponnykuk
Har jag någonsin sagt att

Jag tror jag skulle hitta din klitta på några sekunder.
Jag tror jag skulle hitta din näsa på några sekunder om jag hade ditt ansikte rakt framför mig, men jag skryter inte med det.

PhPh: brukar du ofta knulla unga tjejer?
TT: Så fort jag kan!

PhPh: Hur stor är den?
TT: JÄTTESTOR!
PhPh: MMmmmmmmmmm
TT: Den är så stor, så jättestor att det snart går för mig.
Jag har läst mycket om sex, men aldrig om kukar som växer kontinuerligt och till ett visst mått för att sedan explodera.

Nej, de var visst inte roliga. Imorgon (eller någon annan dag när det passar mig) återkommer jag med ett roligt och spännande inlägg om vad jag kan göra samtidigt som jag pratar. Läsa radikalfeministbloggar, till exempel.

I ain't never seen a butt like that, maybe next year I'll say ass

Autentisk annons från ett konkurrerande företag.

De flesta kunderna må vilja ha vaniljsex, men det finns undantag. Rent generellt har det hittills varit så att slicka-suga-rida™-kunder utvecklas till det bättre när man har lärt känna dem lite mer och skrivit upp dem på stammislistan, medan kunder som kan verka intressanta (om inte nödvändigtvis trevliga) till att börja med kan utvecklas till otroligt enerverande stammisar.

Det finns en kategori telefontorskar som förmodligen inte fick säga fula ord som små. Det kompenserar de till fullo för tjugo spänn i minuten, och helst är det jag som ska som ska behöva tvåla in munnen efteråt. "Du får gärna använda grovt språk" säger de i början av samtalet, och jag får gissa vad de menar med det. I vissa fall är det dock helt klart och tydligt. Som med stammisen som vi kan kalla för B.

B gillar rumpor, fast inte riktigt på samma sätt som Lindex. När jag hör honom i luren fylls jag av blandade känslor. Egentligen tycker jag inte om B, han är tråkig. Å andra sidan är B en stammis och garanterade fifteen minutes of telefontid, om jag bara agerar rätt. Jag gör mitt bästa, genom att ta ut miga aggressioner på honom. Våra samtal är en BDSM-lek där ingen vill vara masochisten.

I början av samtalet frågar B alltid vad jag kallar min bakdel. Jag svarar alltid rumpa eller stjärt eller något annan oskyldigt. Kunden flåsar på sitt sedvaliga monotona manér och frågar om jag brykar använda något annat ord. "Som vadå" frågar jag, som om vi aldrig har pratat förut. "Arschle" säger han.

"Åh" säger jag, "visst, om det gör dig lycklig". B är väldigt lätthanterlig på skådespelerifronten. Jag behöver inte prata med inlevelse eller ens säga trevliga ord. Sarkasm, med tillhörande sarkasmröst, går utmärkt. Det enda som räknas är att jag... ja, vi kommer in på det strax.

Jag och B fortsätter med något rollspel kombinerat med att han säger åt mig att fingra mig själv. "Mmmm, jag fingrar mig själv" säger jag.
"Var då?" ber B mig att specifiera.
"I stjärten" svarar jag med samma tonfall som oengagerade pappor i sitcoms använder för att berömma barnens betyg. Helst samtidigt som de läser tidningen.
"Du kan använda grövre ord om du vill" överraskar B. "Du kan säga skithålet, bajshålet"
"Mmmmmvisst" säger jag.
"Har du ett finger inne nu?" upprepar B.
"Ja det har jag" säger jag och försöker nu härma ett sitcombarn vars överbeskyddande sitcommamma frågade just för femte gången om h*n har varma strumpor på sig.
"Var då?" fortsätter B, precis lika monotont som vanligt.
"I skitan" svarar jag. Man ska ge grova-ord-törstande kunder lite morot ibland.

Leken går från min sida ut på att inte få honom att komma för tidigt. Det är skit(!)lätt att få såna kunder att spruta, det gäller bara att säga flera synonymer på raken, eller att slå till med ett nytt oväntat ord som man inte tidigare använt. Det är oftast vad jag gör när jag tröttnat; sist jag ville bli av med B blev det min varma tarm. Oj vad det gick fontanellt till!

Under tiden doserar jag mina fulord klokt. Varje möjlighet att få honom att fråga "var då" utnyttjas. Iband börjar B låta irriterad och då får jag bidka honom med några adjektiv före ett valfritt ord för anus. Ibland förlorar jag all skam och testar gränserna.

"Jag har mina fingrar djupt inne" säger jag, öppen för en följdfråga.
"Var då?" frågar B, trots att mina fingrar lokaliserades senast bara någon minut tidigare.
"I röven, precis där vi lämnade dem, de har inte försvunnit någonstans. Ta det lugnt, jag har dem under kontroll" svarar jag, trots att jag vet att just röv har noll effekt för honom.

Av någon anledning slänger han inte på luren.