Fitta, I love you! Ich liebe dich!

Sommarsäsongen är officiellt öppen.
Vet jag det för att kunderna har börjat yra om snygga tjejer i korta kjolar?
Nja.
Vet jag det för att ingen vill längre köpa trosor?
Nja.
Hur vet jag det då?
Jo, jag har börjat få samtal med gräsklipparsoundtrack.

Gräsklipparjävel: VRÅÅÅÅÅÅÅL!
Jag: Vad är det som låter i bakgrunden? *fnizz*
Gräsklipparjävel: VRÅÅÅÅÅÅÅL!
Kund: Öööh va ingenting nej inte alls nåt ööööh
Gräsklipparjävel: VRÅÅÅÅÅÅÅL!

Min röv att det inte låter i bakgrunden. Ibland är det bara komiskt, ibland hör jag knappt någonting alls och är kunden av den mindre roliga sorten börjar jag fantisera att gräsklipparen är lagd åt Stephen King-hållet.

Och nej, jag bloggar inte här så mycket. Dels beror det på att boken fortfarande är under konstruktion, dels på att jag inte kan komma på vad sjutton jag ska blogga om. alla viktiga ämnen är redan avhandlade, här eller i boken. Jag blir visserligen fortfarande sur på samma gamla grejer, men jag vet inte om ytterligare ett inlägg om klitorisonani är vad mina läsare vill ha. Men vill ni ha nåt särskilt, så säg till. Särskilt om det är klitorisonani och hurmångafingrarharduifittanNU.

Oj, vänta, jag har ett citat som både är roligt och relevant till en klyscha. Klyschan i fråga är att kvinnor blir objektifierade i vårt samhälle. Det kan vara svårt att förklara vad den där objektifieringen går ut på och när det blir ett problem. Jag tycker till exempel att det är roligt att få utseendekommentarer av randommänniskor på stan - mitt utseende är ju ändå den sidan av mig de kan ha åsikter om, underligt vore det om främlingar spontankommenterade min problemlösningsförmåga eller goda hjärta. Samtidigt förväntar jag mig att folk inser att även om det enda de vet om mig kan sammanfattas i en vissling är jag faktiskt mer än enbart 53 kilo knullkompatibelt kött.

En kund till mig refererar konsekvent till kvinnor som fittor. När han går ut ser han många fina fittor i korta kjolar. Småfittor är riktigt fina och så har de urringade tröjor på sig. Han älskar oss fittor, förresten.

Man ska nog inte förvänta sig att alla klarar av att se en som mer än en vandrande fitta. Det låter i och för sig ganska roligt. Det där med urringningar.

Citatet jag pratade om tidigare hävdes ur kunden en sen kväll när han i inte helt nyktert tillstånd skulle upplysa mig om att han var snäll.

"Jag älskar er småfittor! Det är sant! Jag skickar till och med pengar till de där jävlarna... vad heter de nu då... "

Teletorskstackarn försökte komma ihåg vart han skickade pengar i säkert fem minuter, utan att lyckas. Det lät som någon biståndsorganisation, kanske BRIS, kanske Plan. Tänk vilka samhällsnyttiga konsekvenser hebefili kan få!

Hall of Fame

Och rymden är relevant till allt, nu när vi har en svensk i den.

Det jag gör bäst (om man bara räknar de konstruktiva aktiviteterna, annars kommer listan toppas av "omgorka") är att dissa på ett roligt sätt. En bra anledning för att inte bråka med mig - är jag på rätt humör kommer alla (din mamma inräknad) skratta åt mina förolämpningar av dig. Sen kommer alla (i synnerlighet din mamma) tycka att jag är värsta psykobitchen, men det är en annan femma.

Det är hur som helst den här egenskapen som ni ska tacka för att min blogg består till 90% av diss, vilket gör det helt obegripligt för människor med IQ hur jag kan fortsätta med det här jobbet om det finns så mycket annat som är mindre plågsamt än vad jag beskriver. Typ att rulla stenar upp för backar. Eller hälla vatten i bottenlösa tunnor.

Men jobbet är inte bara undergivna män som vill ha bröstknull (och tiger om det) eller studier i alternativ anatomi. Det finns även kunder jag gillar och samtal som får mig på riktigt gott humör. Anledningar till varför jag aldrig hoppade över till personlig assistans eller något annat ungdomsjobb.

Hereby, I present PhPhs topplista över mina favoritkundtyper. Det här är alltså inte sådana som är enbart uthärdliga eller okej eller icke-avskyvärda, utan de som gör mig riktigt glad i egenskap av telefonhora. Utmaningar som är spännande, snarare än jobbiga. Kunder som gör att det nästan är värt det att bli uppringt mitt i IRL-förspelet.

3. Fetischister

Ju obskyrare, desto bättre! Man känner sig så fruktansvärt duktig när man lyckas identifiera vad som triggar någon som bara vill prata om midjor markerade med vintageskärp eller någon särskild textur. Det är som att spela sänka skepp, från början gissar man; träffar, men dödar inte. Missar. Allt eftersom framträder slagfältet allt tydligare och man sänker skepp efter skepp, tills man clearar hela kartan.
Och visst, man känner sig ordentligt töntig ibland, när man ligger i sängen och skriker "floddelfin" eller vad kunden nu tänder på ungefär en miljard gånger. Men fetischisterna är i alla fall i regel måna om att faktiskt förklara vad de vill ha och säga till när man gör fel.

2. Erfarenhetsdelare.

Inga fjanterier med "jag sitter här vid luren och smeker min kåta fitta" här inte. Vi är två vuxna individer som har varit med om en del, och varför låtsas pulla vid luren om jag kan berätta om någonting sexigt jag har varit med om? Ett utmärkt tillfälle att hitta på långa sexscenarion, helt utan kundens jobbiga inblandning. För det finns få saker som dödar arbetslusten mer än när man tänkt ut värsta spännande porrståryn som man vet att kunden kommer spruta fontäner över, och så kommer han med egna förslag som bara förstör allt.
Och det är bara början! Kunden delar med sig av sånt han har varit med om, och det brukar vara riktigt intressant. Trovärdighetsgraden varierar mellan "som om" och "varför skulle han ljuga om det" och berättelserna varierar naturligtvis också. De kan vara komiska, upphetsande, äckliga, spännande, sunkiga eller riktigt positiva. Pinsamheter man helst velat glömma och minnen för livet.

1. Rollspelare.

Mmm!
Rollspel!
Visserligen varierar kvalitén på den här kategorin kraftigt, men de som är bra... Åh! Underbart! När kunden tar tid på sig att berätta hur han vill ha det och planera scenariot, när karaktärerna hinner etableras, när man spelar genom hela sexscenen utan att sluta bete sig som just de där personerna. När jag får gråta, flörta, hitta på fåniga ursäkter och beskriva vad jag har på mig när jag öppnar dörren för hyresvärden... Ja, det är då jag kommer ihåg vad jag hoppades på att få göra när jag tog jobbet.
Det är då det bästa med just röstsex kommer fram - man får ett otroligt stort spelrum i fråga om vilka man är, var det hela utspelar sig och vad som ska göras. Sådana samtal låter mig komma in i sexuella roller som jag annars inte kommer i närheten av, antingen av ointresse eller omöjlighet. Här finns allt, från desperata hemmafruar till haremsföreståndarinnor med penisavund, från pedagogiska storasystrar till kidnappare. Och även om det vanligaste man får göra i genren är skolflickor, är det tusen gånger roligare att betygsförhandla under ett analknull än att bara flämta om ojaduärsåstor.

Se det här som en kärleksförklaring.

1+1=3

Det här blir kort. Det utlovade långa kommer sedan. Mañana.

På sistone har jag jämt låtit som om jag hatade alla mina kunder och aldrig ville dem något gott. Det är inte sant. Imorse, till exempel, såg jag att Lilla Melodifestivalen skulle gå i repris och tänkte "det där borde jag tipsa mina pedofiler om!". Men jag gjorde det inte för att mina pedofiler inte ringde. De såg kanske på webb-TV-sändningen.

Och häromdagen lärde jag en telefontorsk (TT) hur man skapar alldeles egna sexiga ord genom att sätta ihop ett ord för rumpa och ett ord för slampa. Typ analhora eller rövluder. Först sade jag ett par såna ord och han blev überförtjust. Sedan började han själv göra det. Det är såna ögonblick man lever för.

Rejoice every time you hear the sound of my voice

Jag tycker om att få komplimanger, positiv feedback och höga betyg. Helt ärligt. Jag var nära att gå med i Årets Blogg 2006 (innan jag upptäckte att det kostade en tjuga), jag blir glad av era kommentarer, jag blir glad när mitt betyg på bloggportalen ökar från 2.3 (objektivt på tok för lågt) till 3.5 (now we're getting somewhere), bara för att ta ett par exempel som får er att känna er delaktiga i mitt glädjeliv.

Mina kunder är naturligtvis också delaktiga i mitt glädjeliv. Jag blir genuint lycklig när kunden berömmer mitt skådespeleri efter en (för hans del) svettig rollspelsomgång. Sånt behöver i och för sig inte alltid uttryckas i ord, två orgasmer på fem minuter och barnsligt lyckliga wow i slutet kan vara komplimang nog, men visst blir jag glad och stolt när någon faktiskt säger att jag är bra. Han kanske säger det till alla. So what.

Prestationsrelaterade komplimanger är bäst, men att få höra att man har sexig röst är också kul. Phojkvännen har i och för sig hävdat det sedan innan jag blev PhPh, men han har knullat mig på riktigt så han räknas inte. När någon som inte har min röst pavlovhundad till the physical PhPh experience tycker att jag låter erotisk blir det en helt annan sak. Dessutom betyder det att jag inte låter helt muppig när jag Pratar Sexigt. Det är ju för telefontorskarnas skull som jag låter som Mae West goes Jambareklam, så det vore synd om de inte uppskattade det.

Den vanligaste explicita komplimangen jag får är tyvärr den dummaste. Jag tror att ni förstår vad jag menar: "du är så snygg". Nämentack. Inte nog med att kunderna inte ser mig, jag brukar dessutom ge en beskrivning som lämnar mycket åt fantasin (typ längd, hårfärg, ögonfärg, byststorlek, rakadmedlitentofs). Fick du fram en snygg bild i huvudet? Grattis, men vad finns det för mig att vara stolt över? Nä, alltså, ibland lyckas man ju pejla in vad kunden gillar och beskriva en mycket mer detaljerad och målgruppsanpassad flicka, men oftast är det beskrivningar som skulle kunna passa in på alla från Paris Hilton till mattanten i Hålköpingskolans matsal.

Nämen, seriöst, de gångerna jag mest förtjänar skådespelarkredd är när jag tackar efter "toppiga och fasta? åh du låter så snygg!".