Om du var här, inuti och utanför...

En observant läsare har kanske märkt att jag är väldigt intresserad av språket som används i samtalen. Varje dag är det någonting nytt, häromveckan fick jag välkomna ordet tuttfjong till mitt ordförråd. Mitt stora problem ligger inte i ord, utan i en viss verbform. Jag vet inte riktigt vad den heter eftersom allt jag fick lära mig om grammatik i skolan var substantiv är namn på ting såsom klocka, hatt och ring, men förmodligen heter eländet någonting i stil med konditionalis. Ni vet "om Linda Skugge var en man skulle jag krossa kulorna på henne".

Många kunder har svårt för övergången mellan det realistiska introduktionssnacket till det orealistiska telefonsexet. Det är då det är frestande att söka tillflykt i "om jag var hos dig nu skulle jag...". Det är skönt, det är bekvämt, vi kommer igång och det flyter lätt på.

Tills jag någonstans på punkt 3 eller 4 inser att jag fortfarande sitter där och bygger if-satser. "Om jag var hos dig nu skulle jag kyssa dig ömt" låter sexigt. "Du skulle slicka mig i stjärten och jag skulle vråla av lycka och suga din stenhårda kuk med så mycket saliv att det hade räckt till att återfylla Oralsjön, men om du inte vill kan du fingra min trånga våta kåta tonårsfitta..." låter inte engagerat hur mycket jag än stönar. Jag försöker byta till presens, kunden sackar efter och jag byter tillbaka precis när han hinner inse att han inte "skulle suga dina toppiga bröst" utan "jag knådar dina tuttar", jag byter tillbaka, kaos uppstår.

Egentligen är det inget större problem. Det är ju ändå flåsigt och osammanhängande; kunden bryr sig mer om att jag påminner honom om att min rumpa är trång än vilket tempus jag säger det i (okay, imperfekt och liknande undantagna). Men PhPh är smooth. Att byta tempus mitt i är väldigt mellanstadieskoluppsats och det är inte smooth.

P.S. Så fort jag klickade på Publish ringde en jävel som i princip började med "tänk om jag hade fått vara hemma hos dig". Illustrativt?