I didn't steal your boyfriend

Visst är det typiskt, först hotar med att inte blogga, och direkt efteråt kommer man på en vettig grej att skriva om?

För länge länge sedan blev jag inblandad i ett väldigt fult otrohetsdrama. Eller, "blev inblandad" är förstås ett ganska passivt uttryck för det jag gjorde, poängen är att jag var kvinnan i paret som ställde till det. Jag minns att jag fick en anonym kommentar på bloggen som gick ut på att grattis, tjejen, det är du som kommer att behöva ta det största ansvaret. Det var en ögonöppnare. Även om jag inte riktigt kan applicera det på just min dåvarande situation, a little too close to home för att analysera, märker jag den attityden i en mängd andra samanhang.

Att en man inte kan behålla byxorna på är någonting man får ta. Boys will be boys. Att en tjej särar på benen för fel partner är däremot ett moralbrott modell större. Som chick förväntas man inte bara ha kontroll och ansvar för sina egna sexuella handlingar, man ska dessutom ha ansvaret för killen man gör det med. Men vadfan, hade du knuffat bort honom när han kysste dig skulle det ju inte bli mer! Fast du borde förstås tänkt påa tt inte bli kysst till att börja med, det blir ju läått så när man står för nära.

Det låter otroligt klyschig feministiskt och vardagsgenusanalytiskt, men jag känner igen den attityden till frivilligt heterosex under "fel" omständigheter. Och jag känner igen den attityden i prostitutionsdebatten. Av någon anledning är horan skurken om mannen knullar på henne fast han är gift.

Över hälften av [kunderna] beräknas vara gifta eller leva i liknande förhållanden med en monogam norm. De kvinnor som bedras genom sexköpen beräknas vara cirka tjugofem gånger fler än de prostituerade. Detta innebär att det i Sverige finns tiotusentals kvinnor som lever i förhållanden där de förväntas vara trogna gentemot män som bedrar dem med prostituerade som redskap. Och betydligt fler skulle de av allt att döma bli med en sexhandelslegalisering.
-Erotikmassös Maria Bergman i Expressen häromdagen.

Läs det igen. "[I] Sverige finns tiotusentals kvinnor som lever i förhållanden där de förväntas vara trogna gentemot män"... som även de förväntas vara trogna.

Varför tas mäns otrohet upp i en debattartikel om prostitution? Menar Bergman på fullt allvar att prostitutionen har någon som helst skuld i männens otrohet?

Nu är jag själv helt ointresserad av att prakticera monogami, men jag har läst mycket om det och det de flesta pratar om som Det Stora Sveket är inte sexet i sig, utan att den otrogna parten bröt ett löfte. Om folk som tycker att monogami är kalasbra själva säger att det handlar om ett svek, var kommer hororna in i bilden? Vad ska de ha skuld för? Har de lovat hustrun någonting? Vet de ens att mannen är gift?

Och varför ska "män är dubbelmoraliska svin som vill att deras fruar ska hålla på sig medan de själva knullar runt" vara ett argument emot prostitution? Vilka var det som var dubbelmoraliska svin nu igen? Varför ska i så fall kvinnliga sexarbetare ansvara för det utomäktenskapliga?

Det stämmer naturligtvis att män inte skulle vara otrogna med horor om det inte fanns några horor. men även nu, när hororo finns, är de flesta otrogna gratis. Flört på jobbet är vanligt, ska vi förbjuda könsblandade arbetsplatser? Och, öh, icke-könsblandade arbetsplatser med, för man kan vara otrogen med någon av samma kön. Och om Lisas väninna Annika inte vore så förbaskat kurvig skulle Lisas man Kalle aldrig tänkt osedliga tankar om henne. Ett bra argument mot väninnor, kurvor och tankar.

Ärligt talat, utvecklar man Maria Bergmans tankegång inser man snart att det vore nog enklast att förbjuda monogami. Det säger jag inte för att jag tycker det vore skoj om jag kunde flörta påp vem som helst utan att behöva oroa mig för drama från hns partner, det säger jag för att det är fullständigt puckat att försöka ge oss, kvinnliga sexsäljare, ansvar för mäns löftesbrott. Det är helt puckat att påstå att vi är skyldiga genom vår blotta existens.

Jag skriver det här på förekommen anledning, jag har blivit tillfrågad om huruvida jag angstar eller mår dåligt över att jag pratar med gifta män. Som jag ser det, är det inte min huvudbry. Som jag ser det, ska man sluta att skylla mäns vildhavresådd på kvinnor. Man kan inte stjäla någons pojkvän (om det inte rör sig om regelrätt kidnappning), pojkvännen är en tänkande individ, och även om han tänker med kuken är det fortfarande mest hans ansvar.

"Män är otrogna med prostituerade" är på min lista över vanligt förekommande, korkade och irrelevanta argument i prostitutionsdebatten. En av mina favoriter i den kategorin, faktiskt, tillsammans med det där om min dotter.