Why don't you get a job?

Jag tänkte att jag skulle blogga lite om hur jag fick jobbet. Jag tror inte någon har frågat det i bloggen, men IRL får jag frågan ganska ofta, så något ällmänt intresse måste det ju finnas. Inlägget tillägnas alla mina kunder som tror att jag har råd med kameramobil.

Hur jag blev PhonePhucker

Någongång i tweenåldern läste jag en artikel i en tjejtidning typ Cosmo om hur deas reporter wallraffade som telefonhora. Hennes upplälerska verkade cool och det stod lite om vilka ord man ska välja och hur man ska uttrycka sig, sådant jag alltid tyckt var intressant. Min första bild av jobbet var således mycket positiv.

Nu kommer ett snabbspolningskollage där man ser mig växa upp, bli intresserad av sexualitet (inte bara praktiskt, utan även teoretiskt) och så en höstdag på tjugohundratalet...

ProtoPhPh behövde ett jobb och hon behövde det pronto. Det handlade inte så mycket om pengar som om att just ha ett vitt jobb. ProtoPhPh hade onda föraningar om jobbperspektiv för människor utan någon vidare sammanhängande utbildning eller arbetslivserfarenhet (nu när jag fått lite perspektiv på saken inser jag att jag var lite väl optimistisk när jag trodde att jag kunde skaffa nåt lågstatusjobb på typ en månad...) och ProtoPhPh gnällde om det för en polare. Han sade skämtsamt att hon borde börja jobba som telefonhora. ProtoPhPh tyckte att det lät som ett roligt tänk-om-scenario.

Väl hemma berättade ProtoPhPh om det för pojkvännen. Pojkvännen reagerade med "Amen varför inte?"

"Jo, egentligen, jag är intresserad av sexualitet och det verkar ju kul" tänkte ProtoPhPh och googlade "telefonsex". Några företag hade information för arbetssökande och efter ett tag hade ProtoPhPh skickat iväg några ansökningsbrev. Ett par dagar senare fick hon svar. Några företag behövde inget folk just då, men ett par bad henne att ringa dem. Då passade ProtoPhPh på att bli lite panikslagen. Tänk om de hatar mig? Tänk om jag har osexig röst? Tänk om de bara lurar mig på en massa pengar? Tänk om jag är dålig på det här?..
Pojkvännen lugnade ned handlingsförlamade ProtoPhPh, övertygade henne om att hennes röst var sexigt och hon ringde. Såhär i efterhand minns jag inte riktigt hur många de var och varför jag inte fick jobb överallt, förutom att de på ett ställe sökte någon som lät äldre. Klart de inte ville ha mig, jag låter som en röstskådis som mest får dubba tioåriga pojkar i barnfilm.

Jag minns inte riktigt varför jag valde mina nuvarande arbetsgivade, men de verkade hursomhelst trevliga och sa att jag kunde provjobba några dagar och sen ta jobbet om jag ville och sluta precis när som helst. De briefade mig på hur man gjorde (mest de tekniska detaljerna om telefonväxeln och att jag inte ska behöva tåla saker jag inte vill tåla, inte så mycket om själva telefonsexet). Sedan var det bara att vänta på mitt första samtal.

Jag darrade av nervösitet när det ringde.

Men det gick bra. Kunden var snäll och ställde ledande frågor. Det gick över ganska fort. Efteråt ringde jag pojkvännen och kände mig riktigt duktig. Några dagar senare var allt spikat, bankkontonumret skickat och de första tjugocentimeterskukarna antecknade.

Det var så jag gjorde mig av med Proto och blev PhonePhucker.

Bra och dåligt med jobbet. Pedagogiska listor för vinst!

Bra saker med att jobba som telehora

• Flexibla arbetstider, både i fråga om hur länge och när man jobbar
  
• Man arbetar hemifrån, så man kan baka bröd eller plugga samtidigt
  
• Ingen utbildning krävs, och jag tror att jobbet är ganska lätt att få
  
• Guldgruva för dig som är intresserad av weird shit, även om de flesta är tråkiga
  

Dåliga saker med att jobba som telehora

• Ondskefulla arbetstider, i alla fall om du vill tjäna nåt
  
• Inslabil och låg lön, lycka till med att planera semestern
  
• Ingen kontakt med kolleger som kan ge tips och råd
  
• Inget för dig som inte klarar av flåsande gubbar
  

Det här är inget jobb som jag rekommenderar som huvudinkomstkälla, däremot är det ett bra extraknäck eller temporär lösning om man plötsligt blir av med sitt jobb och alla pengar blir bra pengar. Lönen i branschen verkar (enligt vad jag vet och vad de sa på Insider) ligga på ca 3 kr/minuten och det har liksom hänt att jag knappt ens tjänat en tjuga på hela dagen. Det har också hänt att jag tjänat typ en femhundring. När allt jämnat ut sig tjänar jag tillräckligt för att betala hyran och köpa mat av den sorten som normalt förknippas med Lappis. Det går att leva på det, men inte i längden, och det är inte heller någonting som jag planerar att göra. Som extraknäck för en CSN-sponsrad student eller frilansande skribent är det här dock ganska oslagbart.