End of an era
Den här bloggen har varit ganska inaktiv ganska länge. Boken är på väg till tryckeriet. Jag har sagt upp mig. Det känns onekligen som att det är dags att sätta prickarna över ö och boksluta. Bloggsluta. Jag blir faktiskt sentimental. Genom den här bloggen har jag stiftat många nya bekantskaper. De flesta har varit trevliga. Jag har fått bokdeal. Oavsett hur det går med boken har det varit roligt att vara med om bokskapandeprocessen. Och så får jag ha releaseparty.
Ännu mer sentimental blir jag om själva jobbet. Även om jag faktiskt vill sluta (av fler anledningar än boksläppet) blir jag ledsen när jag tänkter på att jag aldrig mer kommer att få prata med N, N och N. Jag tänkte egentligen skriva ett vanligt humoristiskt inlägg om alla sakerna jag skulle kunna säga till mina kunder nu när jag inte behöver vara orolig för att de ska försvinna från mig, typ "dude, jag har inte ens så många fingrar som du vill att jag ska få plats med i mitt könsorgan", men det kommer inte att bli av. Jag kommer ändå inte vara sistaminutenfyndig, utan mest säga hejdå. Lite personligt. Mina last words kommer höras av mina kunder och möjligen Phojkvännen, inte hela Internet.
Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Jag kanske lägger upp ett till inlägg med länkar till intervjuer och sånt. Kanske inte. Men allt jag har velat skriva har jag skrivit, och fler blogginlägg av den gamla skolan blir det inte.
Nu ska jag maila min chef och berätta om bloggen. Ja, det borde jag gjort för längesen.
Ännu mer sentimental blir jag om själva jobbet. Även om jag faktiskt vill sluta (av fler anledningar än boksläppet) blir jag ledsen när jag tänkter på att jag aldrig mer kommer att få prata med N, N och N. Jag tänkte egentligen skriva ett vanligt humoristiskt inlägg om alla sakerna jag skulle kunna säga till mina kunder nu när jag inte behöver vara orolig för att de ska försvinna från mig, typ "dude, jag har inte ens så många fingrar som du vill att jag ska få plats med i mitt könsorgan", men det kommer inte att bli av. Jag kommer ändå inte vara sistaminutenfyndig, utan mest säga hejdå. Lite personligt. Mina last words kommer höras av mina kunder och möjligen Phojkvännen, inte hela Internet.
Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Jag kanske lägger upp ett till inlägg med länkar till intervjuer och sånt. Kanske inte. Men allt jag har velat skriva har jag skrivit, och fler blogginlägg av den gamla skolan blir det inte.
Nu ska jag maila min chef och berätta om bloggen. Ja, det borde jag gjort för längesen.
Labels: metablogg
13 Comments:
Hjärtligt tack! Phph var en av de bästa bloggarna jag någonsin läst, men det känns naturligt att det slutar här. Bloggen är död, leve de nystiftade bekantskaperna, boken och releasepartyt!
Bye bitch.
Ber att få tacka för en underbar blogg. Jag kommer garanterat att köpa din bok, och kan inte annat än att önska dig ett underbart fortsatt liv. Din humor är uppriktigt något av det härligaste jag läst. Återigen, tack!
Tacktack! *^_^*
RELEASEPARTY!
Trist.
Ha det gott i framtiden
Adieu, kära telefonknullaren. Du kommer saknas. Men när allt är sagt och gjort är det dags att gå vidare.
Phonephucker lever vidare i våra hjärtan.<3
Men du måste rapportera om releasepartyt! :D
Gunilla:
Flames to dust
Lovers to friends
Why do all good things come to an end
Louise: Kan man inte tillföra nåt mer så ja...
Tack ^^
P: Absolut! Så fort jag vet exakt datum och så.
Den mailkonversationen (och hans svar) vore kul att läsa... :)
...And the beginning of another!
Ja, jag är också väldigt nyfiken på vad chefen sa om bloggen!
Tack för en superbra blogg. Du kommer att bli en prima psykolog.
Tja, om tomtarna någonsin slutar härja med mina demoner kan jag kanske anlita dig till att plocka ut dem till ljudet av en gräsklippare i bakgrunden.
Du känner inte till mig, vilket är ganska rättvist eftersom jag hittade din blogg för cirka 2½ timme sedan och därför precis hunnit börja skrapa på ytan.
Du är annorlunda...annorlunda är konstigt och konstigt är bra.
Hej! (och hej då) Jag har följt din blogg i evigheters evighet och sörjer rejält över att du har packat ihop. Åh andra sidan har det gett mig inspiration att blogga om det jag gör nu. Tack för allt! /Vera
Post a Comment
<< Home